Sara

Vi kämpar mot tiden. Ögonen faller ihop gång på gång. Vi fortsätter att kämpa. Det ska gå. Vi ska hålla oss vakna till kl. 22. Det är en annorlunda trötthet. Det känns helt omöjligt att vara vaken. Hela kroppen skriker efter sömn. Det är inte för att den man pratar med är tråkig som ögonen inte vill hålla sig öppna. Det är en naturlig reaktion på tiden. Vi kämpar mot jet- lagen och vi vinner. Kl. 22 får vi äntligen ligga ner, somnar på ett ögonblick och vaknar inte förrän nästa morgon. Vi har hunnit ikapp tiden!