Kårsavagge- en guideövning
En helg i mitten på mars hade jag och min klasskompis Lisa planerat att göra en liten skidtur på fjälllet. En fråga till min vän Willem från Tyskland ledde dock till att vi helt plötsligt hade 9 ivriga utbytesstudenter från världens alla hörn, som ville följa med ut i den vita sagovärlden...
Vi studerar till Naturguider i Kiruna. Så vad säger man när man helt plötsligt får chansen att guida sina oerfarna vänner ut på tur?! Svaret blev självklart ja!
Sagt och gjort. Vi började planeringen. Utgångspunkten var att ingen visste någonting om hur man packar och vad man behöver tänka på inför en 2-dagars fjälltur. Så vi fick tänka lite längre än vanligt. Vi skickade ut utrustninglistor. Vi planerade vart vi skulle gå genom att titta på kartor. Vi mätte distansen och uppskattade stigningen. Vi planerade middag för allihop. Och tänkte igenom säkerheten noga.
Så till slut kom dagen när vi skulle åka. Alla var förväntansfulla. Man kunde riktigt känna spänningen och energin i luften. Vi började turen från Abisko turiststation, sedan åkte vi genom fjällbjörkskogen längs Njullas bergssida. Det snöade lätt i början. Och våra vänner från Egypten och Australien hade lite problem i de brantaste uppförsbackarna. Det gick långsamt, men skratten klingade mellan snöflingorna.
Väl uppe på kalfjället, svängde vi in i Kårsavagge- dalen. Leden gick längs en frusen jåkk (fors). Molnen skingrade sig och helt plötsligt kunde vi njuta av solen som faktiskt redan värmde lite. Vi närmade oss målet, en stuga i STF:s regi, Kårsavaggestugan. Den har 2 rum, med totalt 10 bäddar. Det finns en vedspis i varje rum, vilket ger en välkommen värme och hemtrevlighet efter en dag ute i kylan. 7 av deltagarna skulle sova i stugan. Alla fick plats i ett rum, eftersom stugvärden ordnade med extramadrasser. Vi andra slog upp tälten på gårdsplanen utanför.
Kvällen spenderade vi i stugan. Vi lagade korvgryta och alla åt med god aptit. Plötsligt säger någon att det är norrsken utanför. På några minuter har alla har fått på sig varma kläder och står ute i mörkret. Inte en ljusförorening så långt vi kan se. Bara det vackra skådespelet ovanför oss, hela himlen draperades av gröna, skimrande gardiner.
Vi njöt av den perfekta avslutningen på dagen.
Morgonen därpå vaknade vi med ömma muskler (och kall näsa för de som sovit i tält, -17 grader visade termometern). Tack och lov skulle turen hemåt mest gå i nedförsbackens tecken. Så efter en stadig frukost, gav vi oss ut i solskenet igen. Backarna på slutet ledde också idag till många muntra skratt! Tänk att det kan vara så barnsligt roligt att tumla runt i snön med full packning och skidorna på!
Vi återvände till Kiruna med olika erfarenheter. Jag och Lisa hade fått en övning att leda en oerfaren grupp engelsktalande, medan våra vänner hade fått sitt första riktiga vinteräventyr!