Abisko by night
Vad gör man en fredag kväll i Abisko? Den frågan fick jag häromdagen av en gäst.
Fredagen kommer. Och hur det nu är, så slutar det med en helkväll. I Abisko. Livemusik, drinkar eller bara lite gott rött vin.
Diskussionerna sträcker sig från avancerad och för mig väldigt abstrakt matematik, till livet här uppe i kalla, mörka norden. Om norrsken och ljuset på sommaren. Och allt där emellan. Olika är vi, men på något sätts möts vi i ödmjukheten hos de andra. Fint är det och kvällen blir sen. Jag somnar med ett leénde, funderar på matlagning och hur matematik kan vävas in i så vardagliga sammanhang...
Möten i Spanien del 5
Nåväl. Jag förklarar i alla fall att jag inte kommer från Spanien. Jag är ju från Finland. Men pratar svenska. Lagom förvirrande. Men den här gången får jag ett stort leende och svar på ren stockholmska: "Men jag pratar ju svenska!"
Det är väl inte så häftigt i sig, en tysk som pratar svenska. Det coola med den här killen är:
1. Han har aldrig varit i Sverige.
2. Han har aldrig träffat en svensk.
3. Han har pluggat och lärt sig svenska helt själv. På bara ett år.
Så jag blir alltså den första svensk han pratar språket med. Det är fascinerande. En häftig tanke. Att lära sig ett språk på egen hand. Genom att plugga ord och lyssna på olika program. Lyssna på musik och på komiker. Jag attraheras av tanken. Det finns en person som har klarat av det. Kanske finns det möjlighet för mig också?! Det krävs en stor dos av motivation, envishet och vilja. Det krävs mycket tid och träning. Men kanske det ändå är möjligt att lära sig ytterligare ett språk?! Jag pratar med den här killen. Diskuterar språkundervisning och Sverige. Han är nyfiken på landet- kulturen och människorna. Han vill gärna besöka det en dag. Praktisera det han lärt sig. En helt vanlig kille. Han ser lite rädd ut, lite blyg och osäker. Men det visar sig vara en människa med mycket livserfarenhet och många drömmar kvar att uppfylla. Och ja. Svenska är ju inte det enda språk han talar; Ryska, japanska och spanska finns också med på listan. Men dem har han lärt sig genom resor och arbete i länderna.
Svenska, det lät liksom bara fint.
Möten i Spanien del 4
Vandrarhemmet i San Sebastian ekar ödsligt tomt. Så går det när man reser utanför säsongen- och dessutom utanför storstäderna. Lite småkallt och ensamt. Då kommer det en kille med äkta surffrisyr. Ett snett leende och sydafrikansk ton på språket. Han reser runt i Europa- det gäller ju att passa på när man har kommit så här långt norrut, så nu är han här i 2 år. Reser från stad till stad. Träffar människor från alla världens hörn. Han kunde spara pengarna han tjänade i London och leva gott ett tag hemma, men det är mer lockande att resa till slantarna tar slut...
Jag slås av olikheterna mellan oss. Den här lite yngre killen. Som trots sin ålder nog har sett betydligt mer än jag kanske någonsin kommer att få se. Jag som kommer från lilla demilitariserade och neutrala Åland. En ö på vilken det är lätt att blunda för det som händer i resten av världen. Tänk så många människor som inte kan gå utanför dörren utan att vara rädda?! Och jag ser det som självklart. Ett pass med plats för vapenlicenser. En värld där både mor och far bär vapen- till vardags. Det är en sjuk värld i mitt huvud. Jag får det inte att gå ihop. Men det är verkligheten för killen som sitter framför mig. Dricker sin öl och planerar att flytta till Nya Zeeland när han återvänder hem- till en tryggare miljö och till en utbildning han tror på. Han har visioner och mål. Han får mig att uppskatta allt det jag tar för givet.
Möten i Spanien del 3
Hemligheten är att tro på sig själv och inte gå omkring och tro att något dåligt ska hända, för då händer det. Med en självsäker utstrålning, så undviker man många problem. Det är min nyfunna finska väns filosofi. Jag tar in tankarna och värderar. Det finns faktiskt ingen mening att vara rädd, bara för att man är blond och kvinna i ett främmande land. Vi sveps med av nattlivet i staden som aldrig riktigt somnar...
Moten i Spanien del 2
Jag vandrar hemat genom den levande staden. En onsdagkvall i sodra Spanien. Dofter, synintryck och tankar samlas till en harlig mix. Ett leende pa lapparna, helt utan anledning. Eller kanske bara for att det finns sa mycket fint kvar att upptacka i den har varlden!
Moten i Spanien del 1
Tva blondiner i en mork stad. Vi ser inte ut som infodingar direkt, men vi trivs bra i varandras sallskap och lyckas faktiskt bestalla det vi vill ha fran menyn. Ater under filosofiska diskussioner- om allt mojligt smatt och stort i livet. Framtiden, arbete och den dar rastlosheten som kommer smygande efter ett tag pa samma plats... En lite aldre kvinna och en yngre. Lite olika perspektiv och erfarenheter, men med samma grundsyn pa livet. Ett mote att minnas och inspireras av. Kanske ses vi igen, i Schweiz eller nagon annanstans!
