Sara

Spontan middag. God fisk och potatismos. En nära vän. En skön säng som soffa och så datorn uppställd för filmvisning. Kärlek, romantik och mycket dans. Avslutade dagen med avslappnande massage.


Det är torsdagsmys när det är som bäst!

Så helt plötsligt har man fått jobb. Helt märkligt. Underbart. Härligt. Vacker plats, spännande människor och oändliga fritidsmöjligheter...

För en vecka sedan trodde jag att jag visste vad som skulle hända i vår. Var jag skulle vara och hur livet skulle se ut de närmaste månaderna. Så helt plötsligt har det svängt. Det jag såg som tryggt och säkert har helt plötsligt blivit oväntat och spännande. I postiv bemärkelse.


Abisko- here I come!

Dom säger ju det. Att var och en är sin egen lyckas smed. Det finns ingenting som heter tur. Utan det är helt enkelt så att man skapar sina egen tur i form av att lägga ut krokar. Att våga chansa. Att göra saker. Det ökar sannolikheten att det ska hända bra saker.

Jag har halkat in på lite olika saker nu. Som har lett till att jag lagt ut krokar. Krokar som kanske kan leda till något bra.

Nu är det bara att vänta. Jag har gjort min ansträngning för att öka chansen att bra saker ska hända. Nu är det inte tur som spelar in, utan helt enkelt hur kvalificerad jag är jämfört med andra. Jag kan bara avvakta och se vad som händer.

Det finns så mycket möjligheter i det här livet. Så många chanser man kan ta. Så många vackra platser. Platser med fina människor. Kända människor. Människor att lära känna.

Det är som vanligt... Jag ser som bara möjligheter överallt. Och vet inte riktigt åt vilket håll jag ska styra i nästa drag...

Jag antar att detta är definitionen av ett i-landsproblem?!


En längtan till fjällen...

Måndag förmiddag. Mulet. Lite småtrist ute. Men... i ögonvrån ser jag björken utanför fönstret ruskas om lite grann...

Det BLÅSER!!!

Hittar Emma ute i korridoren. Och rätt som det är, så har vi tjocka, varma kläder på, väskan är packad med pjäxor och mera varma kläder... Och så kiten förstås. Och skidorna.

En glad promenad ner mot sjön.


Kiten och jag

Kiten pumpas upp med gemensamma krafter och snart bär det av med sikte på fjällen långt där borta...


Full kontroll?

... Eller rätt ut i snöyran kanske jag skulle skriva?!

Det visar sig att undertecknad missbedömde vindstyrkan en aning... Det blåste visst liiiiite mer än beräknat... Så med fullt drag i kiten, for jag som en vante över sjön. Inte helt kontrollerat.

Adrealin.

Skräckblandad förtjusning. Det är nog trots allt den bästa beskrivningen.

Till slut lade jag ner kiten och väntade på räddningsteamet (Emma!), som kom rusande över sjön. Lyckades dock med några små flygturer och släpningar i snön innan jag till sist fick kontroll nog att hålla nere kiten.

Vi packade ihop och gick mot staden. Det fick räcka med kite och adrealin för idag. Istället lekte vi i snön. Skrattade.

En total flopp ur kite- synvinkel.

Men man kan ju som inte göra annat än skratta och njuta av ytterligare en fin dag på den här planeten vi bor på!

4 morgontrötta studenter vaknade (relativt) tidigt imorse. Väskor med fika och varma kläder packades. Vi lämnade korridorsvärmen i soluppgången. Termometern visade -16 grader. Vi möttes av ett frostigt, vitt och vackert landskap. Skidorna spändes på. Och iväg for vi.


Johan och Jocke på väg utför

Från det första stavtaget, de första lite trevande gliden på skidorna. Skidorna som jag beundrat i över en vecka. Som jag har väntat på. Som jag har funderat på. Som jag har drömt om så länge... Äntligen stod jag på dem.

Och som jag njöt. Hela vägen upp. Och så ner igen. En hel dag av ren njutning. Landskapet. Sällskapet. Fikat. Men framförallt skidorna.


Jag och objekten för min kärlek :)

Nyförälskelsens härliga känsla.

Och det allra bästa är ju att våren inte ens har börjat. Det är vinter. Sen kommer vårvintern. Nu blir det bara bättre! Jag blir så glad i hela mig bara jag tänker på det.

Jag tror jag har hamnat rätt. Endorfiner, adrealin och alla möjliga lyckohormoner strömmar genom kroppen. Tänk vad härligt och fint livet kan vara! Så jag säger bara det:

Gå ut och ta för er och njut av allt det vackra omkring er! Och åk lite skidor vet jag! :)


Jocke med frost i mustachen

Året började med blandade känslor. Mörkret spädde på dessa. Jag visste inte riktigt vad jag ville med någonting. Tack och lov gick januari snabbt ändå och februari tog vid. Jag fick besök av mamma och Dag och därefter Karin. Härliga veckor. Som visade sig vara starten på en alldeles underbar vår fylld med härliga och minnesvärda upplevelser och möten. 35 nya kirunastudenter välkomnades till staden och norrbotten med en fest som hette duga. Vi tog med oss alla Kirunas studenter till Kebnekaises fjällstation. Dagen avslutades med 3 rätters middag. Gott, kul och en riktigt röjig fest.



Därefter var det dags för praktik i Björkliden och så Kårsavaggeturen med 9 glada rymdare… Lyckat. Sedan följde några veckor på resande fot. Möckmuhl, Darmstadt, galen skidresa till Österrike med Sam och därefter flyg vidare till Valencia och korridorsresa till Johans föräldrar i Spanien. Underbart.



Väl hemma packade jag om och drog vidare… Den här gången blev det 5 dagar på fjället. Skidor mellan Vakkotavaare och Nikkaluokta via Kebnekaises topp.



När jag återvände hem igen ville jag bara ut… Så det fick bli en skidtur från Riksgränsen. Regn och förkylning. Men vad gör det egentligen?!

Så var det vila någon vecka, innan Valborgshelgen och nya äventyr… Denna gång med min nyfunne vän Mårten. Planen var Abisko. Men hur det nu var, så lyckades vi hamna ute vid Lofoten. En magisk resa...



…som gav mersmak… 2 veckor senare besteg vi Tjåmuhas. Helt sagolikt vackert.



Hann sedan med en tur med Cia, Sofia, Micke och Christian till Rombaksbotn och morgonen efter vandra/springa upp till gränsen. Mysig tur.



Jag och Mårten fick också chansen att gå en WRT- kurs i början av juni. Det gav en intressant inblick i hur räddningsarbete i strömmande vatten fungerar.



Innan det var dags att vända söderut för sommaren, tog jag tillfället i akt och gick ensam genom Lapporten. Det var fint. Så skönt att själv få bestämma tempo, raster osv… Men lyckades sabba knäna. Vandrade lite hårt. Tur att de fick vila under sommaren sen…



Sommaren spenderades på Glada laxen, Bärö, Åland. Det var mycket jobb, men som vanligt riktigt roligt. Många stammisar som återkommer och är glada att känna igen personalen. Lisorna och Emma jobbade 2 veckor var. Kul med sällskap ute på vår öde ö.



Ö-spelen var en upplevelse som jag tyvärr inte kunde vara helt delaktig i. Men jag njöt av dagarna på stranden med mina underbara åländska vänner! Hann med en dagstur i kajak till Ärtskär med Karin och Oskar.



Sommaren avslutades med en paddlingstur med Lisorna, Emma, Hedvig och Theres. Strålande solsken. Fint!



Återvände med massa energi till fjällen. Blev en lite galen vandring till tältlägret andra kvällen. Rastlösheten tog överhanden. Regn, rusk… Hade planer på Abiskojaure och möta mamma och Dag… Men det var kasst väder… Så jag sov dåligt och gick tillbaks tidigt på morgonen för att sova några timmar på stationen innan tåget gick.

Sedan gick jag på vandringstur mellan Nikkaluokta och Abisko. 3 dagar tog det mig. Lite ömma knän. Men härlig vandring och fint att bara vara ensam. En sista dag med Mårten, innan han begav sig söderut igen. Han sprang för övrigt riktigt bra på BAMM!



Sedan drog skolan igång. Abisko en vecka. Kul. Intressant. Därefter var det bara att plugga på. Helger med äventyr. Kebnekaise, Kårsavagge, Rombaksbotn, Kaitum, Lofoten, Narvik… Många små och lite större äventyr. Blandade med fester och socialt umgänge när vi var hemma. Skola med mycket exkursioner. Kladdkaketävling. Ja… det har hänt mycket i höst. De sista veckorna innan jul ägnade vi oss åt pepparkaksbak och adventsmys så mycket vi bara orkade. Korridorslivet när det är som bäst!

















Julen firades på Åland. Väldigt roligt att träffa Davids två små killar- Adrian och Casper. Mysigt umgänge med vännerna kvällen innan jul. En enkel julafton hos mamma och juldagsmiddag hos pappa. Många mysiga stunder!











Året har varit händelserikt och fyllt med glädje. En glädje som jag hoppas har smittat av sig till vänner och familj i min närhet. Jag njuter av livet och vill inget hellre än att ni också ska göra det! Jag vill nu önska er alla ett riktigt fint nytt år!

Mårten tittade ut på morgonen. "Det är klart ute. Nu måste vi se soluppgången!" Jag var tveksam, men inte svårövertalad. Sagt och gjort. Vi bredde en snabb smörgås och drog på oss varma kläder (-16 grader kan vara lite bitigt). Sen gick vi till stranden och möttes av detta...











I Salusand lyser solen några timmar varje dag, så det blev att packa varm choklad och smörgåsar mitt på dagen också...





Den sista morgonen av besöket planerade vi in soltid när vi sett att det skulle bli fint väder på väderprognosen. Frukost kl. 8, därefter packa väskan med den obligatoriska chokladen och mackan och så full fart iväg...







Fylld med solenergi lämnade jag sedan Salusand och styrde upp mot Kiruna!