Borta bra...

... men den lilla byn uppe i norr är nog ändå bäst! Dagens bilder från min "topptur" till Stornabben:






Lapporten med solen som kämpar för att skicka några strålar mot oss... de fastnar dock på molnen och når inte byn nu längre...


Caminon i bilder: Pilgrimsmat

För att spara på reskassan så är det alltid trevligt med lite gratis mat. Vi testade pallning av diverse frukter och nötter; fikon, äpplen, päron... tomater vågade vi aldrig ta, samma med chili. En dag fick vi dock en andra lunch i form av empanada (som en paj ungefär), med vin till... Oväntat, men jätte gott! Vi blev också glatt överaskade när vi fann vår franske vän sittande under ett träd och knacka en sten mot sten...?!


Mandlar är ett välkommet inslag i kosten!


Vindruvor är bra mot lågt blodsocker!



Finns det vindruvor... så är sannolikheten stor att hitta vin. Billigt är vinet i Spanien, men det är inte varje dag man hittar en kran med alldeles gratis dryck!


Caminon i bilder: Mat

Mat... föreställ dig att vara konstant hungrig i en månad... Det är vad vi just upplevt. Så maten och drycken blev en väldigt central del i vår resa. Så här kunde en helt vanlig mat-dag se ut under vår vandring:


En ordentlig frukost!


Higos secos (torkade fikon), antagligen Spaniens bästa godis och mellanmål!



Kanske världens godaste lunchmacka?


Kaffe, hembakta kakor och en härlig brasa att värma sig på... 3- kaffe när det är som bäst!


Vår franske vän Michelle bjöd på festmiddag!


Dagen avslutas med fördel med ett glas vin... Kanske härbergets egna?

Caminon i bilder: Skyltar

Vi såg en gul pil och började gå i den riktiningen...


Med pilarna kom även fina bilder på snäckor...


Vägen var lång, och till slut förstod vi att den gick mot en plats kallad "Santiago"...


När vi gått i 3 veckor, hittade vi en skylt som sade oss: "nu är det bara 100km kvar!"


Då insåg vi att det är dumt att sluta gå...


Så vi gick vidare och kom till slut till Jordens slut- Finisterre (Fisterra)!


En liten bonus som vi lärde oss på vägen...


Klara, fardiga... redan framme?!

Det ar nu 28 dagar sedan vi vaknade i Stockholm, satte oss pa flyget och landade i Biarritz. Sen dess har dagarna liknat varandra. Men enda inte. Nar vi tittar pa kartan minns vi nagot speciellt som hant varje dag- sarskilt manniskorna vi mott;

Den dar dagen nar vi traffade amerikanen (som inte tyckte att nagon gjorde caminon av RATT anledning)... eller belgiska (sexfixerade och gratande) tanten, eller de vanliga italienarna som kokade soppa nar jag madde daligt...

Manga fina stunder. Manga langa dagar pa vag. Det har blivit vardag, pa ett tryggt och fint satt. Morgonkaffe pa ett cafe efter 10km. Osv...

Idag vaknade vi (efter en sovmorgon anda till kl 8!), at frukost och gick 3km ner till Santiago. Sa var det klart. Vi ar framme. Vi nadde vart mal, men vad ska vi nu hitta pa?

Det ar ett senare "problem"... Nu njuter vi av att vara framme efter var lilla vandring genom det har landet!

Hasta luego!

Vemod/lycka

Snaaaaaaaaaart framme... Nu har vi passerat flera magiska granser; 400 var ett steg, 500, 600... och helt plotsligt mindre an 100km kvar att ga! Nu forsvinner kilometrarna och idag ar det 40km kvar till malet! Kanns underbart, konstigt och lite latt vemodigt. Men mest av allt harligt! Nu ska vi mysa de sista dagarna! Manga kaffepauser! Sola (hoppas vi) och bara ha det bra! Spanien ar fint!

Ropa inte hej...

... forran...
... du har nasta by i sikte!
... du ar i sangen pa harbarget!
... du kommer ut efter den varma duschen!
... du har maten i magen!


Vi lar oss varje dag. Att inte uppskatta njutningar forran vi ar sakra pa att de faktiskt blir av... Att vi far maten vi onskar oss, att det finns en by bakom kullen, eller att det ar solsken pa morgonen nar vi vaknar som prognosen lovat...

Nu har vi klarat av den langa rakstrackan mellan Burgos och Leon. Oandliga falt. Tar det nagonsin slut? Det gor det! Nu har vi bergen framfor oss och njuter av varje steg!

¿Hablo espanol?

Vi gar pa. Hittar nya vanner, foljs at nagra dagar, innan tempot skiljs at igen. Miguel och Kinnelan ar vara senaste kompisar. Vi mottes i Castrojeritz och har foljts at sedan dess. Vi har byggt en fin vanskap. Lite annorlunda bara. Kinnelan pratar och pratar... Upprepar om och om igen, nar vi ser ut som fagelholkar och svarar "No comprende?!", sedan skrattar han och vinkar avvarjande... Alltid glad. Sedan har vi Miguel, som faktiskt kan nagra ord engelska... Men hakar upp sig sa fort det blir fel... "I live in a ..." Hmmm.... Town, city, pueblo? Ahhh... Sen ler han ocksa. Och skrattar.

Manga fina moten pa var vag mot Santiago!


RSS 2.0