På toppen!
Det är mörkt. Vi ser inte solen i byn längre, den orkar inte upp över fjälltopparna. Temperaturen letar sig en bit under nollan. Snön ligger vit och härligt inbjudande... Jag har varit ute och "kännt lite" på den, skidat ett varv i elljusspåret, men det är vidderna som lockar...
Så kommer äntligen dagen; den lediga dagen när klockan ringer och jag glatt skuttar upp ur sängen, äter frukost och packar väskan med matsäck och säkerhetsutrustning. På utsatt tid kör bilen in på gårdsplanen- på topptur ska man åka med stil- i en Opel såklart!
Vi kör mot gränsen och lite förbi, parkerar precis bortom tullhuset. Så byts kängor mot pjäxor och skidorna spänns på. Glatt stakar vi uppåt, med sikte på toppen, 300 höjdmeter framför oss.
1,5 h senare når vi målet. Sikten är god, men vi får bara njuta av att se solens strålar på nästa fjälltopp, för idag står Björnfjell i skugga. Det stör dock inte oss, vi låter chokladbiten smälta i munnen medan vi beundrar fjällen som omger oss.
Vägen ner blir säsongens första åk. Lite darrigt i början, men så småningom kommer känslan. Endorfinerna kommer igång och jag njuter. Av att vara här och nu och av vetskapen att detta bara är början på ännu en säsong i fjällen!
Ljus i mörkret
Snön knarrar under fötterna och letar sig in i gymnastikskorna. Norrskenet dansar på himlen, stjärnorna tindrar ikapp med skenet. Det är en sådär magisk kväll. Så där så att allt jag skriver blir en klyscha. Ändå spänner jag på skidorna och glider ut i spåret. Det är snö. Det är vinter. Det är den 20 november. Norrskenens högtid har precis börjat!
När solen lyser med sin frånvaro dansar norrskenet på himlen!
Vänskap
Höstvandring på Tjustleden
För över en månad sedan avslutades vandringsäsongen i byn långt uppe i norr. Den här helgen begav vi oss åter ut på vandring- i södra delen av landet. Turen börjar vid tågstationen i Falerum, 1 h sydost om Linköping. Leden slingrar fram i flera plan; vi svänger höger, vänster, klättrar uppför backar och vänder åter neråt. Träden har precis fällt sina löv och marken i lövskogen täcks av ett lapptäcke i olika färger och former. Snart byts löven mot grön mossa och gamla granar omger oss. En härlig grön nyans och vackra former när mossan bäddar in både stock och sten. Skogen glesnar och ett hygge tar vid. Några fröträd är lämnade, annars kalt och tomt, innan skogen åter tätnar. Vi kommer ut till en sjö- och njuter av utsikten från vindskyddet som blir vårt läger för natten.
Skogsvandring, eld, god mat och mörker; ger mycket tid att rensa tankar.
Efter 3 dagars vandring i ett varierat landskap avslutade vi vandringen i Överum. Vindstilla, dimmigt, lite som om tiden stannat. Det är vackert. Det är välordnat- bra markerat och fina vindskydd med 15-20km mellanrum. Tjustleden är en led vi varmt kan rekommendera, både för längre och kortare turer!
