Rörelseenergi
Jag har för länge sedan tappat räkningen på antalet dagar på skidor den här säsongen... Trots det är känslan att jag bara vill fortsätta: Vara ute, glida fram och ha den totala friheten att upptäcka mer och utanför lederna. Att själv bestämma målet. Att åka utan prestationskrav; bara för njutningens skull, för att det känns bra i kroppen, inifrån och ut.
Jag har lyxen att inte behöva jaga motivation för att träna. Just nu behövs inga morötter, ingen tidtagning eller stora tävlingsmål. Det är så fantastiskt fint att bara få vara ute; åka skidor, klättra eller springa...
Kroppen är full med energi och jag ser fram emot en vår och sommar i rörelse!
Årstids-kontrast
Vi färdas från det grå, en sorts mellanårstid, via vintern och snart skymtar havet och våren. Tussilago som blommar, purpurbräcka och björkarnas löv är så där härligt sprickfärdiga och fyllda med energi för att leva hela sommaren. Solen värmer och vi har bytt från skidutrustning till rep, karbiner och klätterskor...
Tussilagons tid är nu!
Hunddalen
Tåget glider ut från perrongen- vi är lämnade kvar, med en dagstur till närmaste väg och samhälle. Fjorden ligger blank långt nedanför och höga fjälltoppar omger oss, inbjuder till skidåkning. Vi åker sakta uppåt. Steg för steg. Stighudar, randonnéskidor och tältet i packningen gör att resan känns lite längre än jag förväntat mig. Men framåt kommer vi. Fikat smakar magiskt gott. Solen går ner bakom fjällen. Ljuset skiftar från kristallklart till varmare, lite rosa nyanser.
Hyttan bjuder in till värme och gemenskap. Ett helt gäng från byn har hittat hit, tre killar från Umeå gör oss sällskap. Skratt och prat, härliga leenden efter dagens åkning. Jag lämnar värmen för att förbereda min sovplats. Njuter av tystnaden och den klara, kalla kvällen.
Vaknar till solsken. Efter frukost börjar turen; Gahperjohka är namnet på dagens projekt. Hundarna springer fram och tillbaks över fjället- tar deras energi aldrig slut?! Vi följer sakta. Toppen bäddas in i moln, mina vänner är nöjda och vänder åter. Jag slår följe med en trio från Luleå.
Molnen skingras och när vi når toppen bjuds vi på utsikt och alldeles vindstilla. Skidorna ställs om, stighudar tas av och så åker vi nedåt. Föret är blandat. Men vyerna kompenserar. Åter vid hyttan ansluter vi till after-skin i solskenet på terrassen.
Efter ytterligare en dag på tur, är det så dags att återvända hemåt. Snön faller sakta, topparna suddas ut och vi glider ner omgivna av vitt.
I väntan på tåget skrapar vi ihop ett mellanmål; bilar, gula russin, cashew, mandelmassa och salami. Trötta kroppar njuter av energin och drömmer snart om nästa tur...
Det ultimata mellanmålet?
