Där regnbågen slutar...
En ensam vandrare på väg... Stigen ser oändlig ut, slutar ungefär där regnbågen slutar.
Vandraren är jag och vid ett tillfälle slutar faktiskt regnbågen och stigen på samma plats. Det vackra landskapet omger mig och sluter in mig i sin stora famn. Jag går i blandad fart, beroende på terräng och energinivå. Det är avslappnande på ett ovanligt storslaget sätt. Miljön gör att alla tankar får plats. Ingen är för liten, eller för stor. Jag njuter av varje steg och tänker inte på avståndet till nästa stopp, eller var jag kommer att övernatta. Det spelar ingen roll. Jag är ensam och jag njuter av att vara för mig själv.
Att vandra ensam som tjej råder det delade åsikter om. Jag valde Nikkaluokta-Abisko längs med Dag Hammarskjöldsleden (Kungsleden från Singi och uppåt). Den sträckan är ju väldigt populär bland alla typer av vandrare, så riskerna är minimala. Det finns många fördelar med att vandra själv. Du kan fritt välja tempo. När du vill pausa och hur länge. Du kan också helt välja när du vill äta, sova eller bara sitta på en sten och meditera. Idag är vi så otroligt rädda för allt som inte är kontrollerat. Att helt släppa taget och vandra ut i vildmarken där mobiltäckning saknas är för många en helt omöjlig och mycket skrämmande tanke. Jag förstår inte riktigt varför... det farligaste vi har är ju oss själva... Människorna. Hur ofta hör du att en björn skador någon jämfört med att en människa skadar en annan?! Det tror jag att många glömmer bort.
Åter till min vandring! Sträckan jag gick var 105km och det tog mig 3 dagar. Fint väder nästan hela tiden. Många vackra stunder. Jag sov ensam i ett vindskydd mellan Singi och Sälkästugorna. Det var helt otroligt vackert. Rogivande.
Regnbågen slutade i Alesjaure, där jag sov min andra natt ute. Underbart att komma till en stuga med vedeldad bastu och därefter en varm säng med dubbla täcken. Ren njutning! Det gav mig energi att orka de sista 3,5milen dagen efter!
