Sara

4 månader norr om polcirkeln. Det känns som så lite tid. Eller helt galet länge. Lite beroende på hur man ser det. Men nu är det alltså dags att lämna Kiruna för en stund. Vår julmysiga korridor, det slingrande skidspåret, gruvan med granen på toppen, fjällutsikten och staden där solen inte kommer tillbaks förrän i januari...

Det ska bytas mot min egen favorti-ö, med närhet till havet, lite mera sol och en väldig massa mys med vänner och familj! Det ska bli särskilt roligt att träffa vår nya familjemedlem; en liten Casper som kom till världen den 15 december!




God jul alla vänner och familjemedlemmar!

Ibland kan jag undra vad det är för vits med att fotografera egentligen. Vad är meningen med att gömma sig bakom kameran och försöka fånga det storslagna? Ofta leder det ju istället till att man missar lite av njutningen i stunden. Man begränsar sitt synfält.

Men nu vet jag. Mörka, kalla decemberdagar, när solen inte längre orkar över horisonten. När dagsljuset består av några timmar med lite mindre mörker...

Datorn är på, för nu ska det pluggas till tentan på fredag. Bakgrundsbilden är från en solig dag i mitten av oktober. Otroliga snökristaller. Ett fint foto. Den bilden påminner mig om mappen som så fint kallas "Bilder". Den är bara ett knapptryck borta. Så helt plötsligt befinner jag mig i en helt annan värld. En serie sagor som utspelade sig under våren och hösten. Oväntade äventyr och mera planerade utflykter. Soligt, regnigt. Vitt, grönt. Hav, fjäll... En blandning av upplevelser med många härliga minnen.

Det är fint att kunna drömma sig tillbaks en liten stund. Känna hur livsglädjen återkommer och sprider sig i hela kroppen. Snart är det vår igen!


Livsnjutare?!

Och ja... jag gillar att fotografera, trots det begränsade synfältet. :)

Kirunas soltimmar den 10 december: 0,5h

Solen går upp kl. 11:16


Solen går ner kl. 11:46

Princess, en rocklegend från bandet ”Satans helgon” har blivit mördad… Frågan är vem som är mördaren?! De återstående bandmedlemmarna, deras manager, deras sekreterare, en hängiven groupie, Regina (som har ansvar för scenen) och värsta konkurrenten- Mama rap har samlats för en minnesmåltid tillsammans. Under middagen visar det sig att någon av dem är mördaren… Det finns dock bevis som pekar mot var och en av dem… Så det är inte helt lätt att hålla reda på vem som är vänsterhänt, vem som dricker vodka eller vem som har det starkaste motivet att vilja ha bort Princess…


Vem skulle du misstänka som mördare?!

Fluffigt, vitt och vackert. Det är lätt att njuta av landskapet här uppe när solen skiner…

Tyvärr blir den stunden kortare och kortare. Man måste klättra högre och högre… Passa in tiden, så man inte råkar titta åt ett annat håll i just det ögonblicket. Dagens möjlighet att se solen. Att få en glimt av det livgivande ljuset.

Trots detta finns det många små ljusglimtar i mörkret här uppe. Det gäller bara att se dem och ta tillvara alla tillfällen som ges.

Att rida islandshäst genom en tyst skog av snötäckta granar medan solen går ner och fullmånen avlöser på den mörka himlen.

Att sedan susa fram genom skogen med egen släde bakom en släkting till Rudolf och därefter mysa i kåtan med härlig suovas, gahku och lingondricka minskar inte känslan av att leva i ett julkort...

Adventsmys på korridoren med vänner som pyntar och fixar. Doften av glögg och nybakt pepparkaksbröd (sockerstrejken lever vidare…). Kylan är bitig, istapparna hänger från husen och julmusiken strömmar ur högtalarna…

Julen är här… eller åtminstone julkänslorna!