Finast ever- en norrskenshistoria
För några veckor sedan bestämde vi, att nu får det vara nog med tältande för i år. Nu ska vi stanna hemma och bara mysa tills ljuset återvänder igen. Trots detta börjar myrorna snart komma smygande i benen och suget efter att få krypa ner i den dunfyllda, värmande sovsäcken tar tillslut överhanden...
Ok, en tur till får det bli.
En Nya Zeeländare har lyckats förirra sig långt hemifrån och får komma med på ett äventyr han nog sent ska glömma... Vi vandrar upp från Narviks station, siktet är inställt på Rombakstötta. Vi kommer upp förbi trädgränsen, snön ligger dm-tjock och Sams stackars fötter får sig en prövning- vandring i sneakers är kanske inte optimalt ovanför polcirkeln i slutet av Oktober. Men han håller god min. Plastpåsar och sockor av ull både från får och possum värmer gott menar han. Vi slår läger vid en liten sjö. En middag med linsgryta avnjuts innan vi får oss en försmak av hur norrsken kan se ut. Därefter beundrar vi stjärnhimlen, tusen, miljoner, miljarder hur många kan det finnas där uppe egentligen? 
Nästa morgon drar vi oss länge i sovsäckarna. Det är så varmt där inne och inte alls lika behagligt utanför. Till slut tar vi oss ut i det strålande vintervädret. Tyvärr är vi bakom ett stort berg, så det blir en dag helt utan solsken direkt på oss. Vi vandrar upp på en liten topp (fortfarande i skuggan av den större), det blir lite klättring och spännande moment och Sams skor får återigen visa vad de går för. Utsikten är vacker, vi ser ut över Narvik, fjorden och de solindränkta fjällsidorna på andra sidan.
Kvällen spenderar vi på lägre höjd, vi har återkommit till hösten; det är snöfritt och något enstaka löv kvar på träden. Brasan som vi har längtat efter hela dagen blir ett litet misslyckande, men istället bjuds det på det mest spektakulära norrsken någon av oss sett (Sam såg sitt första dagen innan). Det är en magnifik ljusshow, med pulserande, flammande strålar ut över det norra himlavalvet. Det börjar sakta och försiktigt och byggs sedan upp till ett avslutande crescendo i rosa- lila- grönt.
Magiskt vackert, det är nog det finaste norrskenet ever! :)
Hej! Låter härligt! Är det knepigt att fota norrskenen? Annars ska det bli din uppgift i vinter att fånga dem.. jag vill se! Min kamera har för övrigt dött, så de blir inga bilder för min del på länge, har inte råd med ny heller.. Tror jufs. att inger skulle skicka ner sin åt mig, den gamla alltså. Hoppas hon inte lurades! Puss!
jag lurades inte. men jag hittar ju inte fanskapet! måste åka till mamma och leta imorgon för i min lägenhet finns den inte.
