Ett leénde är gratis!
”Man ska inte ta ut sorger i förskott, men ta gärna ut glädjen!” *
Den lärdomen avslutade helgens vandring från Abisko till Vassijaure. Vi lämnade Abisko på fredagseftermiddagen och gick tills det blev mörkt. Så slog vi upp tältet någon kilometer från Kårsavaggestugan. Vi var tre från början, men en blev tvungen att avbryta efter bara några kilometer p.g.a. magont. Så var det bara två kvar. Men det gick bra det också! Eftersom det var fredag, så tyckte jag att vi skulle lyxa till middagen lite, så vi rörde ihop sojabitar, grönsaker och tacosås och avnjöt med tortillabröd. Det blev dock lite starkt… kryddblandning för 4personer till 2, blev kanske lite mycket?! Det värmde gott i regnet, så mätta och nöjda med vår insats bäddade vi ner oss i sovsäckarna.
Efter en natt i torra varma sovsäckar var det så dags att fortsätta. Först gick stigen brant uppför, sedan planade den ut och ringlade fram över fjället. Det regnade mest hela tiden, men vad gör det egentligen?! Det kanske känns lite motigt när det aldrig verkar ta slut på vatten i molnen. Men varje minut av uppehåll känns så värdefull att det är värt regnet. Det karga landskapet med snöfläckar och områden med ripbär som lyser rött. På lite lägre nivå flammar fjällbjörken i gyllene färger. Det är kontraster och det är vackert.
Det är nog ett helt annat liv än många av våra vänner lever i sina studentstäder. Hur många av er skulle föredra att sitta med regnet strilande över er i en bergssluttning och bara titta ut över det storslagna landskapet, framför en utekväll på krogen? Men det kanske är just därför vi har utbyte av att umgås och vara vänner. För att vi är så olika?!
Nåja, vandringen fortsatte. Vi hittade en snögrotta, vi tittade på små, små växter, vi fotograferade renar. Vi bara gick. Dagens etapp avslutades i en fin grässluttning ner mot Låktatjåkkastation. Äntligen fick vi vädret lite på vår sida, det var faktiskt uppehåll hela middagen och tills vi krupit ner i sovsäckarna i tältet. Sedan hade vi gått om tid att fundera ut läskiga maträtter till halloweenfesten, planera kladdkakstävling och tänka över livet i allmänhet… Man hinner gå igenom mycket när man går och lägger sig kl. 8.
Sista dagen blev det en kort etapp till Vassijaure. Det gick snabbt att gå ner dit, så vi hade 2h att vänta på tåget. Efter lite moget övervägande, slutade det med att vi bestämde oss för att pröva att lifta. Den andra bilen som kom stannade. En härlig äldre man, som var nybliven pensionär med otroligt mycket livsglädje och positiv energi. Han berättade så gärna om äventyret att ordna fest på Noulja med syskonskaran på 7 personer, sonens kärleksliv, ex-hustruns örtagård och hur han hade byggt sitt hus och målat det med äggolja. Vi lyssnade på historierna och när han släppte av oss i Kiruna, så lämnade han två glada tjejer med härliga naturupplevelser och positiva tankar som minnen från den här helgen!
Vill bara tillägga att anledningen till att Erling plockade upp oss, var just det, att vi såg så glada ut! :)
*citat av Erling, som gav oss lift från Vassijaure till Kiruna
