Sara

För ett och ett halvt år sedan kändes tiden i Kiruna som en evighet. Det skulle liksom aldrig ta slut. Det var svårt att föreställa sig att två år bara skulle försvinna. Två vackra, härliga, kalla, dystra, mysiga, festfyllda, glada och alldeles helt underbara år i vår lilla stad här uppe.

Men så plötsligt ändras planen. De två åren har snart gått. Dock inte riktigt. Fyra månader återstår. Planen har dock reviderats. Om en månad bär det av till Abisko.

Lägenheten är uppsagd. Jobbet är klart. Nu är det bara att njuta av sista 27 dagarna som boende i Kiruna. Innan nästa äventyr tar vid.

Just nu är det extra spännande. Kanske är jag bostadslös om en månad. Men, som en auktoriserad bergsguide sa till mig idag, "man måste våga leva lite farligt ibland också!"

Välbekant utsikt som snart byts ut mot lapporten och dess grannar...