Sara

I lördags var det fest. På riktigt. Så där så att man fick nypa sig i armen för man inte riktigt trodde det var sant. En studentfest med närmare 100 personer. I Kiruna. Det är nog något man måste se med egna ögon. Men oj vilket drag!

Söndagen var mera lugn. Lite dagen efter. Men när resten av korridoren beställde pizza och slog sig ner i soffan för att se en film, så gick jag och Rödis med förväntan i sinnet nerför gatan. Pulkor, karbinhakar, skruvar, öglor och lite efterrätt hade vi med oss. När vi steg in i det gröna huset på hörnet möttes vi av en härligt mustig doft av vilt. Det bjöds på älgstek med lyxig sås, broccoli, potatis- och morotsgratäng. Fattiga studenter är kanske inte så svårbjudna, men oj vad gott det smakade!
Mätta och belåtna började vi klura på kvällens projekt. Snickarbänken användes flitigt. Så flitiga var vi att Rödis blev trött och somnade i soffan en stund... Men pulkorna blev klara- nu är det bara att packa dem och åka ut på fjället!

Så var det måndag igen. Den sista måndagen som boende i Kiruna. Åtminstone för den här gången. Idag stod flytt av prylar till Abisko på schemat. Så Bruno packades full och därefter bar det av mot nordväst. Vi nådde målet. Det som kommer att vara mitt hem de närmaste månaderna. Lite omysigt. Lite inpyrt av rök. Mycket "äldre mans ungkarlslya". Julpynt. Plastblommor.
Men med lite såpa, nya textilier och flyttkartonger att gömma undan allt pynt i, så ska det nog kunna bli bra. Mitt krypin i Abisko, med utsikt mot Torneträsk!