Sara

För några veckor sedan sa jag ju som bekant upp lägenheten i Kiruna och tackade ja till jobbet i Abisko. Det var lite spännande. Ingenstans att bo hade jag. Men det bekymrade mig inte alltför mycket. I värsta fall fanns ju tältet. Min trogna följeslagare (aningen misshandlad för tillfället dock...).

Så fick jag ett rum. 10kvadrat, men det är ju tak över huvudet i alla fall. Dagen efter kommer ett erbjudande om att hyra en lägenhet. Möblerad och redo för någon att flytta in.

Denna någon kommer att bli jag.

Spänningen finns kvar... jag har inte den blekaste aning hur stället ser ut. Han som hyr ut tyckte på bredaste norrländska:

"Den är fräsch och ja, så har den ju skinnsoffa och mikrovågsugn!"


Ja... det är väl allt man behöver?!