Helikopterlycka
Motorerna mullrar igång. Jag hör piloterna gå igenom checklistan inför starten. On on on on… Till slut har alla knappar tryckts in. Vi lyfter sakta från marken, och tar sats för att få fart framåt. Det suger till i magtrakten. Men jag känner mig trygg. Det låter ju som om Janne och Fredrik där framme har koll på den här brummande maskinen vi åker i. Så länge de är lugna och glatt diskuterar 40- års kriser, Vätternrundan, anekdoter från fjällvandringar o.s.v., så kan nog jag också slappna av… Vi tar sikte norrut och flyger ut över Torneträsk. Fjällen breder ut sig västerut, medan vyn åt öster är jämn och flack. Vi sjunker ner mot en skoterled och följer den på låg höjd. Svänger lite hit och dit, det känns lite som att vara med i ett tv-spel. Men det här är alldeles på riktigt. Efter ca 45 minuter landar vi i en dunge fjällbjörkskog. Pulsar ut ur helikoptern och följer ett skoterspår till målet med turen – treriksröset!
På vägen tillbaks kan jag ytterligare slappna av. Jag lutar mig fram för att se bättre och bara njuter av åkturen. Vi glider slutligen in från baksidan av Lapporten och så ner mot Abisko och Lodgen, där vi landar i verkligheten igen.
