Sara

Jag vaknar i gryningen. Förväntansfull och glad- det är min första lediga dag i Abisko! Min plan för dagen är enkel- åka skidor och njuta av solen och ledigheten.

Jag äter frukost i lugn och ro och blir sedan tvungen att rusa iväg till tåget. 20 minuter senare kliver jag av, med skidorna på axeln och ryggsäcken packad med fika och varma kläder. Konduktören önskar mig ”God tur” på klingande norska. Så börjar stigningen från Låktatjåkka station på 500m.ö.h, upp till Låktatjåkka fjällstuga på 1200m. Stighudarna fyller sitt syfte, så det går lätt att gå uppför. Men nog känns det i låren att det var ett tag sedan vi besteg Kebnekaise… Jag njuter dock av omgivningarna och tar många korta pauser, både för att fotografer och pusta lite grann. Den sista biten uppför fantiserar jag om nygräddade våfflor med västerbottenost och hjortronsylt… Det visar sig dock att mina drömmar får förbli just drömmar. För tydligen har de inte öppet på måndagar. Så lunchen får bli varma koppen och knäckemackor i nödstugan istället för nygräddade våfflor framför en sprakande eld i den öppna spisen…

Sen bär det av utför. I min fantasi ser jag mig själv utföra perfekta telemarkssvängar… I verkligheten tar jag mig halvt plogande nedför, med något som kanske kan kallas antydan till telemark i någon av svängarna... Inte så värst graciöst kanske, men det är riktigt härlig åkning ner mot Björkliden.

När jag kommer fram finns inte så mycket att göra innan tåget går, och jag är alldeles för rastlös för att vänta på nästa tåg. Så det slutar med att en promenad till Abisko (1mil). Väl hemma somnar jag gott på soffan ett par timmar, innan det är dags för kvällens aktivitet- styrkegympa!


Fjällutsikt