Barnböcker
För länge, länge sedan... när jag var ung. Då var det en sak som jag älskade mer än något annat. Ord och bilder, som gav en känsla som jag minns med ovanlig skärpa. Oväder på en ö i havet. Regn och rusk och äventyr. En liten flicka ensam i stormen. Stora vågor som rullar in mot stenarna vid stranden. Jag ville uppleva detsamma. Jag ville också ut i stormigt väder. "Storm-Stina", så hette min favoritbok i världen.
Min bror däremot, var inte så värst fascinerad av den boken. Han drogs mer till den röda lilla "grävskopan Amanda".
Och Inger, hon föredrog historien om stenåldersfamiljen "Hedenhös".
Det intressanta med detta är att se hur våra intressen i barndomen har hållit i sig till vuxen ålder. David trivs som bäst bakom spakarna på någon maskin. Inger har en kandidatexamen i arkeologi. Och jag... har ett intresse för friluftsliv och lite annorlunda miljöer. Jag mår allra bäst med havet och bergen nära- och det behöver inte alltid vara solsken och vackert väder, jag myser när det regnar och blåser- för då blir det ju extra skönt när man kommer in igen!
Detta var ett nytt sätt att tackla era favoritböcker. Vad hade hänt om ni fastnat för stålmannen, barbie eller nalle puh?? Själv älskade jag Kajsa Kavat hjälper mormor, om den kaxiga lilla flickan som fixar det mesta när mormor brutit benet. Är det sådan jag blivit??
