Sara

Det var länge sedan. Lite för länge. Flera månader. En stor kontrast mot hur det varit. När vi bodde vägg-i-vägg och kunde smyga över när som helst. Utan någon egentlig anledning- bara för att vara.

Så det känns fint att ses igen. Att mysa genom dagarna. Prata när vi vill. Eller låta bli. Skratta. Skratta lite mera. Promenera. Krypa på knä och kika på hur solen reflekteras i snökristallerna. Fascineras. Stiga ner i iskallt vatten, för att sedan öppna dörren in till värmen. Börja kvällen med en stickning/virkning och mysig film. Sluta i det upplysta mörkret på ett dansgolv med pulserande musik.

Det är livet i en by norr om Vasa. Livet som det kan vara en helg i november med min finska vän!