Sara

Fjällen brinner. Gult, rött och alla färger däremellan. Det är vackert. Vi vandrar från Björkliden; följer jåkken uppåt. Precis där björkskogen tar slut och kalfjället börjar stannar vi. Byter om- alla får likadana svarta overaller och röda hjälmar...Vi vänder åter ner mot jåkken, hittar ingången och lämnar höstfärgerna för mörkret och fukten i underjorden.

Silversalen hälsar oss välkomna och därifrån tar vi oss vidare. Vi söker efter ansiktet i lera. Men var finns det?! Kartan blev visst kvar där uppe... Så vi får lov att improvisera med hjälp av minnet. Till slut hamnar vi i en lång och smal gång. Väggarna närmar sig och jag måste fokusera för att hålla lugnet. Gången tar liksom aldrig slut. Så känns det i alla fall. Så jag vänder åter. Inväntar de andra där 7m:s sprickan delar vägen. Vi filosoferar och funderar, jag och Lisa- Var finns det där ansiktet egentligen? Kan det verkligen vara efter den långa, trånga gången? Eller ska man krypa upp i rasgången? Det känns liksom inte rätt... Av en händelse tittar jag uppåt, lite snett åt vänster... och där! Helt plötsligt möts jag av en tom blick... Ett ansikte!

Så vi hittade det till slut. Nöjda med turen kyper vi ut mot ljuset och färgerna!