Sara

Som avslutning på det här äventyret, bär det slutligen av på tur ut på fjället. Turskidor på och så liften upp. Nästan hela vägen. Det går ju som bekant inte alltid exakt som man tänkt sig... Jag vänder mig om och ser ett virrvarr av armar, ben, skidor och stavar. Skrattar gör den också- högen som ligger där mitt i backen, halvvägs upp med liften. Så börjar turen. Men snart inser jag att det där med motvind i 10km nog inte riktigt faller herrarna i smaken... Så vi letar oss ner mot bilen igen. Omarbetar planen och börjar turen från en annan plats istället.

Genom björkskog i uppförsbacke. Vi plockar meter efter meter och befinner oss snart ovanför trädgränsen. Vinden har mojnat och solen skiner. Jag tror nog att även mitt sällskap njuter lite av turen, trots trötta muskler. Fram kommer vi till slut, till målet idag- en liten stuga på fjället. Vi njuter av god mat och lite vin till det. Innan ljuset släcks och vi kan drömma om vita vidder och härliga skratt från dagens äventyr...


Kårsavagge.

Sent på kvällen trillar de in två efterlängtade filurer. När mantan brummar in på gården är det lätt att bli lite nostalgisk. Förväntan i luften- nu ska vi ut på äventyr!

Första dagen börjar med snöstorm... Vägen till Norge är stängd, så vi får omarbeta planen, vi vänder om och åker österut istället. Vädret blir bättre och bättre. Vi passerar Kiruna i solsken och fortsätter mot nordost. Karesuando och så är vi plötsligt i Finland! Kilpisjärvi. Och så vidare. Vidare norrut. Vi korsar den osynliga linjen för 68 breddgrader. Så passerar vi gränsen igen- den här gången till Norge. Landskapet ändras och blir snart mer dramatiskt med de höga bergen som stupar ner mot fjordarna. Vädret går mot snöstorm och vi avslutar dagen med kolonnkörning sista biten från Narvik till min lilla by mitt ute på fjället. Kontraster både i väder och vind- många intryck att smälta ger oss alla en god natts sömn.


Solsken när vi passerat Kiruna.

Bilen som kanske behövde lite omtanke... tur att det finns två som gärna fyller på diverse vätskor och drar lite i svansen...

Middag med regn utanför bilen...

Vinterväg i Norge.

Vi har siktat in oss på toppturer i Norge. Bilen är packad och redo för äventyr. Allt från sovsäck och lavinsond, till torkad svamp och lite druvjuice, finns med. Glatt kör vi mot målet- Dragvika- och fjälltopparna Litletinden och Stortinden. Lite gråmulet är det, men vi har hopp om bättre väder. Regnet börjar dock snart falla... Och faller hårdare och hårdare ju längre in i grannlandet vi kommer. Molnen sjunker lägre ner på fjället och när vi når byn, ligger molnbasen på dryga 200m, detta innebär att vår topp är inbäddad i ett tätt grått täcke. Inte helt optimalt för topptur... 

Så bilen styrs åter mot Sverige. Pick-nick på parkeringen vid vår grannbyns skidanläggning, innan vi ägnar dagen åt liftburen skidåkning i slaskigt före, gråmulet och blåsigt väder- men vi tar oss glatt både upp och ner på toppen.

När liftarna stänger bär det åter av med bilen. Den här gången ett närmre och flackare mål: Från Tornehamn till Pålnoviken. Det är en fin tur, som bäst lämpar sig att åka med turskidor. Vi har dock inte tålamod att åka hem och byta, utan stakar på med korta stavar och tunga topptursprylar. Det är ett äventyr som tar både på det fysisksa och mentala krafterna. Men fram kommer vi till slut. Så stiger vi in i stugan och börjar fixa eld och så småningom också lite middagsmat. Köttfärs, trattkantareller, lök, kryddor och grädde serveras med nybakat bröd och en kåsa vin. Middagen avslutas med fikonkulor i choklad och konjakspraliner till kaffet samt en valfri avec såklart! Lyxigt och himmelskt gott. Brasan sprakar lite hemtrevligt och vi myser i skenet av levande ljus. Kikar ut och får se ett sprakande färgspel på himlen- säsongens kanske sista norrsken- bjuder på en fantastisk föreställning i gröna strålar som utgår från en punkt rakt ovanför- corona är namnet på just den här kvällens norrsken, som också bidrar till att jag kan somna med ett leende på läpparna efter dagens "topptur"!

Solsken. Fräknarna blir fler och fler. En vecka på fjället har avlösts av jobb och ännu mera upplevelser. Turer mellan Låktas topp på 1400möh och stranden vid fjorden i grannlandet 0 möh. Fint är det. Kontraster. Möten. Vackra vyer. Och framtiden klarnar allt mer.


Strandliv

Norrsken

Topptur