Golvbädd
Landar mitt ute på fjället. Ensam. Ensam mitt i allt det stora. Det tar en liten stund att landa på riktigt. Men snart infinner sig känslan. Myser på. Klättrar upp på toppen av fjället jag landat nära. Hittar granater. Och vandrar snart neråt igen. Vråken svävar ovanför. Skriet känns lite ödsligt och nästan skrämmande. Flyttar mig bortåt och hoppas den ska lugna sig. Öppnar dörren till stugans värme, bakar bröd. Väntar. Men ingen kommer, ingen som jag känner. Vandrar vidare ut i natten. Inser snart att målet är för långt borta. Stannar till och smyger in i stugvärmen. Fullt. Ingen ledig säng. Alla sover tungt. Torkrummet är varmt och jag somnar snart på min golvbädd. Enkelt. Njuter extra av nästa natt, som spenderas i en riktig säng!
Bara fjällen och jag.
