Sara

Skidorna står innanför dörren. Ett spontant leende varje gång jag går förbi. Pjäxorna och hudarna är på plats. Väskan är redo att packas med fika- kanske pizzabullar från frysen?

Allt är klart för topptur!

En tidig morgon. Jag vaknar och vill för en gångs skull inte bara ligga kvar och somna om när klockan ringer. Jag vill faktiskt ut. Ut och uppåt. Jag vill nå nya höjder. Toppar jag inte kunnat, velat eller vågat nå tidigare. Nu är det möjligt... Och det kommer att ske!

Underställ, skalkläder, googles och väskan på ryggen. Pjäxorna i "walk"-läge och ett leende nära att plocka fram. Så bär det av. Ut och uppåt. Jag följer i spåren från dem som går före. Snön är fin och vi njuter av utsikten som blir vidare och större för varje steg. En paus nu och då för att hämta andan, innan vi fortsätter att steg för steg ta oss upp mot toppen. 500höjdmeter. 2km.

Efter någon timme är vi där! Vi dricker lite varmt och spänner sedan fast hälarna. Så åker vi. Susar fram över ett hav av vitt, vitt, vitt... snö. Mjukt och härligt. En bit. Tills vi möts av en knölig åker mitt i det vita. Ett kaos i den slätstrukna vackra världen. Ett fält där naturens krafter verkat. Lavinen har farit fram med all sin kraft. Vi åker försiktigt vidare. Hittar en ränna med fin snö. Men här är det istället meterdjupt puder utan botten... Vi badar i snö. Härligt på ett sätt. Men fort går det inte. Pulsar fram sista biten. Avslutsar turen med härlig lunch på lammfärs och pasta. Gott och fint med ny energi inför framtida toppar...


Vår hemma-topp!