Sara

Två dagar ledigt. I följd. Det ni! Känns nästan som helg. Och vilken "helg" det blev sen också. Oväntat besök igår. Igen. Spontant kite-försök på träsket i pannlampans sken. Middag med viltfärs och underbara torkade kantareller från en ö långt härifrån... En lasagne med norrländsk touch. Gott vin och fint sällskap, en bra uppladdning för nästa dags utflykt;

Målet var att bestiga en topp. Men det går ju som bekant inte alltid riktigt som planerat. En sådan dag var det idag. Vi sjunker djupt ner i snön. Pulsar uppåt med skidorna någonstans där under det tjocka vita täcket. Svetten bryter fram, men vi vill ju nå målet. Fikapausen är välbehövd, men kanske lite snar... Beslutet är ömsesidigt och snart susar vi nerför backen och återvänder till värmen inomhus. Rosiga kinder har vi fått. Men målet nåddes inte idag. Vi slutar på soffan, en varsin filt och slumrar till med vinden vinandes utanför fönstret. Toppen finns kvar och målet likaså... Men ibland får vi inse att just idag kanske inte var den bästa dagen för just det här målet...

Vi deppar inte desto mer. Efter tuppluren på soffan, bjuder vi in medelhavets smaker och några vänner. Ledigheten avslutas med positiva tankar om livet i vår lilla by.

Just idag vill nog inte jag bo någon annanstans än just här och leva i det som är nu. 


Kaisepakte- så nära men ändå långt bort...