Sara

Vintern är till för att ladda batterier. Att fylla på energidepåerna, så man orkar med alla äventyr till våren. Så tänker jag att det fungerar. En tid att drömma och planera. Att fantisera om framtiden. Vissa dagar vill jag bara bort bort bort... Men ändå finns det någon form av trygghet här uppe i mörkret och ödsligheten. Och insikter kommer hela tiden. Tänk vad tråkigt det skulle vara att bo vid ekvatorn... Hur fungerar minnet då? Vad har man att hänga upp minnena på, när det inte finns årstider? När temperaturen och ljuset är konstant. Kanske någon liten regnperiod nu och då... Men i övrigt ser hela året likadant ut... Blir inte det tråkigt? Hur härligt det än kan låta att omges av tropisk värme året runt...

Nu kan vi tänka, att den där festen, då när det var sånt hemskt snöoväder, den var i februari. Och utflykten till skärgårdsön, den var naturligtvis på sommaren. Juli, eller kanske augusti?! Årstiderna hjälper oss att minnas. Alla upplever nog att vissa tider på året kan kännas långsamma, gråa eller lite mörka... Men trots allt så finns det alltid något fint. Om du bara söker lite mera under ytan, så lovar jag att det dyker upp guldkorn som glimmar till och förgyller tillvaron lite grann.

Ikväll myser jag med boken "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö". Jag återkommer till tankar om årstidernas påverkan. Men också om hur mycket människorna runt omkring oss betyder. Tänk hur lätt det kan vara att dölja. Både känslor och handlingar. Man borde bli mörkrädd. Men jag är nog obotligt naiv. Tror helt säkert att det finns något gott i alla... En bister ton präglar texten. Men jag fastnar och fnissar nu och då... Träffande. Verkligt.

Batterierna laddas... snart är jag fullt utrustad för en säsong på skidor. Längtar!