Kontraster i norr
Fint besök. En nära vän från långtbortifrån. Saknad. Äventyr på isen. Blåsigt. Blankt och underbart. Vinden friskar i och tar tag i oss. Jag blåser nästan omkull när fötterna glider undan. Greppar tag i min lilla finska vän. Tillsammans står vi emot det mesta! Kärnisen ger en svindlande känsla. Stenarna på bottnen långt där under oss syns och känns så oändligt långt bort. När djupet blir större övergår isen i svart. Ett lätt pirr i magtrakten- trots att vi ser på sprickorna att isen är tjock och säkert skulle bära en lastbil. Vi smyger försiktigt vidare.
Dagen övergår i kväll. Vi promenerar ut mot fjället. Hittar fram till utsiktspunkten. Där spanar vi ner mot byn, över träsket och ut mot fjällen. Vad små vi är i världen. Men trygga i tystnaden och ödsligheten. Stjärnorna tindrar och månskäran lyser bakom oss, men norrskenet håller sig undan. Kanske sprakar det glatt bakom diset och dimman i norr?! En turistgrupp på spaning kommer mot oss. En slingrande lysmask som sakta rör sig bland björkarna. Vi smyger undan- vill inte förstöra deras känsla av "vildmark".
Nästa kväll blir en stark kontrast. Staden känns plötsligt så levande. Möten med både välkända och nya människor. Gemenskap och närhet, i kontrast mot ensamheten där ute på fjället. Badtunna, norrsken, en rökig whiskey och rockabilly. Det blir sällan som man tänkt sig. Men det behöver inte betyda att verkligheten är sämre än den ursprungliga planen.
Jag trivs.
