Sara

Mailkommunikationen är vänskaplig och avslappnad. Men vi har ju aldrig träffats! På riktigt. Så en dag är det äntligen dags. Vi möts på en parkeringsplats mitt ute i fjällen. Lisa, Morgan och jag. Därifrån börjar turen med en vandring uppåt. Vi pustar och pratar. Morgan berättar- om hundar och hur det fungerar med allting. Vilken ras är bra till vad? Osv... alaska eller siberian? De ser ju likadana ut... Men Morgan vet att det skiljer sig åt i många egenskaper. Jag njuter och tänker med en känsla av spänd förväntan på det vi snart ska få göra...

Vi ska köra våra egna hundspann!

Hundarna skäller glatt när vi kommer. De vill hälsa och är redo att ge sig ut på dagens löparpass. Vi spänner fast 4 hundar var vid slädarna. Anouk, Milky, Alfa... osv... Hur ser man skillnad? Vem är vem? Det snurrar i huvudet. Jag lär mig att Milky är vit och nöjer mig med det idag.


En puss!

Så får vi lära oss hur vi ska göra. Hur vi lossar ankaret, bromsar och viktigast av allt- att vi aldrig får släppa släden! Vad som än händer.

Lite pirr i magen. Hundarna är ivriga att komma iväg. Ankaren lossas och sedan lättar vi sakta på bromsarna... Så glider vi tyst ut på fjället.


Lisa och hennes team är färdiga för avfärd...

En sorts tystnad. Hundarna flåsar. Släden som glider mot snön. Bromsar som river upp snön och håller farten nere. Fjället känns oändligt. Rosa moln ovanför ger en fin inramning. Vi lutar oss in i svängarna och tar oss utanför de vanliga spåret en sväng. Vi glider med god fart utför och hjälper till genom att springa bakom eller sparka fart i uppförsbackarna. Efter en fin tur vänder vi åter mot Abisko och den välkända profilen av Lapporten!


Lapporten...