Working holiday
Sista timmarna på Lodgen avklarade. Så är det dags för semester! En vecka till fjälls, med en liten nätt grupp glada (hoppas jag) fjällfarare. Vi ska åka skidor, gräva vindskydd, leka i snön och äta massa god mat! Vi ska även lära oss om väder och vind och utrustning. Eller vänta nu. Jag ska visst vara ledare... Grymt skoj ska vi ha det iaf! Och jag tror vi alla kommer att lära oss mycket under veckan! Nu bär det av på "working holiday" på fjället!
Utsikt från kontoret?!
Norrskensjakt
Här tar det stopp- 500höjdmeter från Abisko.
Turisten närmast och längre bort har vi Abisko Östra. Man inser hur liten vår by är i det stora hela. När mörkret breder ut sig så långt ögat kan se i natten...
Kvällsutsikt
Vårdagjämning igår. Nu är det ljusare här än söder om polcirkeln. Det innebär att vi snart har så mycket ljus att norrskenen smälter in i himlavalvet och inte visar sig förrän till hösten igen. Så det gäller att passa på att spana medan tid finns... 
Let´s go icefishing!
Sakta nöter bladet genom isen. Centimeter för centimeter... Tills virveln försvunnit helt ner i det mörka kalla. Så bubblar det till och hålet fylls med vatten. Dags att börja fiska!
Det finns olika sätt att fiska på. Och alla sätt är bra utom de dåliga... Vår fiskeguide berättar att vissa dagar i vissa vatten nappar bara fisken på stillastående bete. Kanske är det en sådan dag idag? Eller kanske inte. Det nappar varken på grunt eller djupt, på stillastående eller ryckande lina... Men det gör som inte så mycket. För vi har fått odla fräknar tillsammans, med utsikt mot en av Sveriges mest fotograferade vyer!
Vasaloppsträning
Också där får jag av ett varmt välkomnande. Stugvärden Kristina skiner som solen själv och bjuder glatt in mig i sitt bo. Samtalet flyter lätt och när magen gör sig påmind slår vi ihop våra resurser och skapar en festmåltid i stugan. Renskavsgryta med kantareller, lök och grädde. Avslutar måltiden med digestivekex, ost och en värmande kopp te spetsad med rom... Fint att filosofera och fundera över allt och ingenting med den här damen. Livsglädjen lyser om henne, samtidigt som jag förstår att hon har haft sina motgångar genom åren. Men hon låter inte dem ta över, utan hon tar in allt som livet har att erbjuda och njuter av varje dag och varje glädjeämne- ingenting är omöjligt! Åldern är heller inget hinder- vad är det som säger att man inte kan lära sig åka skidor när man är 60? Eller för den delen pröva på telemark? Eller resa till Karibien med sin 80-åriga mamma? Att dansa 2 gånger i veckan är rutin. Lite synd bara att inte den efterlängtade skidresan till Alperna blev av i år... Men det kommer nya möjligheter! En dag i björkliden är ju inte fel det heller! :)
Jag bjuds att stanna över natten- och gör det med glädje.
Fint att vakna till norsk radio nästa morgon. Kaffet är snart klart och gröten kokar på spisen. Ost och leverpastej. En sådan lyx hade jag inte väntat mig i stugan långt ute på fjället. Utanför är det vitt- alldeles vitt. Och det blåser på lite grann, en nordlig vind. Det är dock inte tillräckligt för att stoppa mig. Upp med huvan och så tackar jag och lämnar stugans ombonade värme. Åker uppåt. 300 höjdmeter ska tas. Jag klättrar sakta med vinden bitande i kinderna. Motvind. Uppförsbacke. Snöyra. Ospårat. Fokus ligger på förflyttning. Jag föreställer mig att jag är i vasaloppsspåret. Matar framåt. Sakta går det nu, men tänk vad lätt det ska gå att glida fram i preparerade spår med längdskidor istället för de tyngre turskidorna! Jag susar fram i spåret med sikte mot Mora. Efter halva dagsetappen slutar det äntligen att blåsa. Jag har nått toppen och glider utför. Hittar snart ett skoterspår och plötsligt går det undan. Solen tittar fram och jag skymtar mer och mer blå himmel. 3 mil och många timmar senare glider jag in i Katterjåkk.
Tjejvasan 2 dagar i rad. Det är väl ett träningspass som heter duga?!
Solskensdag
Fredagen är en glad dag. Det börjar egentligen redan på torsdagskvällen, när jag kommer hem och hittar ett brev, ett tjockt och hårt paket som kommit med posten. Jag ler för mig själv och lägger mig och somnar så fort huvudet nått kudden.
Vaknar nästa morgon, väntar med paketet tills jag kommer hem från första arbetspasset- då öppnar jag genast. Hittar en liten skatt av glädjeämnen.
Så byter jag snabbt om och skyndar till bilen. Gasar ut och iväg mot andra sidan byn. Glömmer bort att följa regeln och sätter hjärtat i halsgropen en stund... men kan snart pusta ut igen och färgen återvänder till mina kinder. Jag spänner på skidorna och njuter av färden uppför berget. Hittar vänner och åker utför. Solen skiner och det finns lite fin snö längre ner. Glider in mellan fjällbjörkarna och känner mig som ett barn som leker i skogen- hit och dit och ducka lite för grenar som står ivägen. Avslutar dagen i backen med en snabb after-ski, innan det är dags att gå på jobb igen.
Tack alla underbara vänner som gjorde min dag!
Noulja- liftpremiär!
Middag i all enkelhet
Finns det någon innehållsförteckning på den här maträtten? Vad är receptet egentligen?
Nej, ingen innehållsförteckning och inget recept...
Vi kör på känsla. Falukorv varvas med paket fyllda av zuccini, tomat, lök och kryddor. Och så toppar vi det med bakade (och sedan ofrivilligt glödrostade) potatisklyftor. Sämre middagar har vi ätit. Sämre utsikt har vi haft. Och sällskapet går knappast att klaga på heller. En lyckad kväll kallar vi detta!
Tankarna svävar så lätt bort i tystnaden, bara brasan som sprakar lätt och tåget som tutar någonstans långt där borta.
Lite annorlunda toppturer
Lite snöstorm. Lite solsken. Och en väldig massa glatt humör. Det är bästa receptet på en lyckad helg. Lite snöstorm... Det ställer till det om man vill åka lift. Liftarna gillar inte riktigt det där med storm. Och absolut inte kombinationen av snö och storm. Så dom stod still på lördag förmiddag. Vi åkte i "teknikbacken" en stund... Men att stå i liftkö för att åka ett minutåk tröttnar man ganska snabbt på. Så vi flyttade in istället. Fika avlöstes av lunch... Så smiddes andra planer. Planer på en lite annorlunda utflykt;
En snöskovandring med inte mindre än 2 toppbestigningar! Solen kikade fram och det slutade blåsa. Varm choklad och en massa fluffig snö... Många skratt. Snöiga från topp till tå och lite trötta ben på slutet... Men slutsatsen jag drar är att snöskor är en underskattad källa till njutning på vinterfjället!
Tre tappra snöskoriddare...
...som först besteg Rävnabben... (och korades till riddare)... sedan avslutade de turen med toppbestigning av Stornabben!
Stormvarning
Vinden viner och snön yr. En driva utanför dörren och spännande färd mellan fjällen till Kiruna. Solsken i staden, snöstorm på fjället. Vinden som sopar bort snön och för den någon annanstans. Vinden och snön som ställer in vår tur. Som stoppar den storslagna planen och gör att vi istället hamnar med en drink i handen på after-ski och sedan vidare längs stigen ut i den mörka natten. Elden sprakar i kaminen och snart sprider sig värmen. Pyser och fräser när vattnet träffar heta stenar. Varm ånga som värmer utifrån och in. Tills kylan ute slår emot oss. Mjuk snö under foten. Tassar ner till det mörka hålet. Vaken som väcker kroppen. Får blodet att strömma ut i hela mig. Pulserande värme och endorfiner. Promenerar hemåt på isen. Siktar mot ljuset av civilisationen. Myser.
Filmtips
Tänk vad vi kan som vi inte vet om. Tänk vad våra kroppar klarar, som vi aldrig skulle kunna ana. Tänk vad mycket smärta, hunger och törst vi kan stå ut med och ändå överleva. Ingenting av det vi känner av i vardagen; Sådana dagar som vi tycker vi är hungriga och trötta. Dagar när vår muskler protesterar efter någon idrottslig övning. Dagar när vi missat lunchen och magen skriker efter mat vid middagstid. Smärtan när vi biter oss i tungan eller slår i en öm punkt på armbågen...
Det är så löjligt smått i det stora hela. Och det är långt ifrån den hunger, törst och smärta vi kan stå ut med om vi måste. Det finns en gräns för alla. Men den gränsen ligger långt utöver det vi skulle kunna tro om oss själva. Vi är alla mycket starkare än vi tror är möjligt!
Se "Touching the void" om du inte tror mig.
