Sara

Reser igen. Färdas genom det långa, långa, oj så långa landet. Tåget glider genom ett landskap i förändring- från fjäll och snö- mot en frodig grönska- det känns inte verkligt. Men dofterna när vi gläntar på fönstret, de säger att det faktiskt är sant.



Möter våren. Snart hemma. Sover gott i den lilla skrubben. Vaknar och njuter av allt det som saknas på andra platser här på Jorden. Det finns nog inget vackrare än en liten killes leende och glädje över allt smått som går att hitta på farmors gård, på den lilla ön, ön som är hemma.