Sara

Solen skiner inte riktigt alltid i Abisko. Vaknar upp efter en kort natt. Ville ju så gärna igår. Men nu, tidigt på morgonen, med regnet hängande i luften, känns det mera lockande att blunda och somna om.

Men inte idag. Inte idag. Jag tar mig upp. Äter frukost. Svarar på messet som undrar om jag är redo? "Självklart, alltid redo!" Lite klämmigt. Hurtigt. Jag vill ju. Egentligen. Eller?

Åker bort. Mera moln. Stannar och börjar klättra. Några hundra höjdmeter. Upp mot krönet.

Pausar till slut i lä bakom "storsteinen". Varma koppen värmer gott i kylan.

Vi vänder neråt. Sikten är grå. Snön är underbar.

Tillbaks i bilen frågar någon: "Ville du verkligen det här när du vaknade?"

Svarar ärligt. Ville du?

Nej.