Sara

Jobb, jobb, jobb... Och så fritid. Fritid som fylls upp med upplevelser och äventyr- både små och lite större. Människor runt omkring mest hela tiden. Aldrig riktigt för sig själv. Det är dags att ta en paus.

Jag har stora planer- långt och länge ska jag åka. Men det slutar med så mycket vatten, och ingen bro att ta sig över. Snön är rutten och jag blir sittande under en tall i solskenet. Jag får ändra planen. Myser upp i den välkända dalen. Skidar med vinden rätt emot... låter tankarna vandra fritt och blåsa förbi med vindens hjälp. Kroppen rör sig av sig självt. Skymtar stugan på andra sidan sjön. Njuter av den sista biten.

Liten och utsatt för väder och vind är den lilla stugan. Molnen samlas längre in i dalen. Lite sol blir kvar till oss. Till mig och till stugvärden. Jag bjuds in med värme och snart sprids doften av kaffe. Samtalet vandrar både över fjällen och längre ut i världen. Jag får lära mig lite mer om samiskt hantverk och traditioner. Mycket som är värt att bevara, men vem ska ta det ansvaret?! Njuter av kunskap och livserfarenhet... En vilja att dela med sig. Och drömmar om framtiden. Resor och kreativitet. Familj och vänner. En kvinna som bryr sig om och gärna delar med sig.

Vinden ökar i styrka utanför vårt fönster. Efter middagen går jag över till "min" egen stuga. Elden sprakar snart i spisen och jag bäddar ner mig med en kopp te och boken som jag just börjat läsa. Snart befinner jag mig långt bort, men ändå nära. En by i södra norrland och sällskap av en äldre kvinna och en yngre- två personer som är på olika stadier i livet, men ändå möts i samförstånd.

Fint är det. Jag fastnar och läser vidare... Somnar med boken uppslagen med vinden vinande utanför fönstret- trygg i min ensamhet i stugans ombonade värme. Vaknar upp med vinden fortfarande där ute. Sjunker återigen in i bokens värld. Läser till sista sidan- en sida som väts av tårar. Fint.

Glider över till stugvärden- bjuds på kaffe och nybakt gahku (bröd) med suovas och gohrpi (eller hur det nu än stavas... rökt och torkat renkött i olika former är det i alla fall). Underbart gott är det och jag kan snart åka hemåt med nyfyllda energidepåer. Rastlösheten är stillad för en stund och jag njuter av färden åter till Abisko.


En perfekt plats för rekreation...