Inre strid
"Det här är inte naturligt! Du ska inte vara här! Gå ner, fort, så snabbt du kan! Ta en fika på kaféet runt hörnet istället!"
medan den andra svarar:
"Lugna dig! Du vet ju att du kommer att klara det! Och inte bara det, du kommer att njuta av känslan! Gör det nu, fegis!"
Jag ser det så tydligt där nerifrån, precis hur jag ska göra. Greppen- både för händer och fötter. Och inte är väl lutningen så farligt brant?! Men så befinner jag mig där och allt ser så annorlunda ut. Klippan stupar brant, med överhäng och greppen är minimala... Det kan väl aldrig vara meningen att jag ska vara här och ta mig upp ännu högre?!
Men så är det. Och jag njuter. Njuter av att pulsen går upp lite grann. Svär några rader och får lite extra mod och kraft, att klara den lite kluriga passagen. Kommer ner och landar mjukt på marken- det var ju faktiskt inte så farligt ändå! Nu undrar jag var jag hittade överhänget på den svagt svaiga klippan...?!
Sommar?
Vaknar tidigt med en förväntan i kroppen. Kikar ut i springan mellan gardinerna- en klarblå himmel ler mot mig. Leendet smittar. Det blir en bra dag idag. Efter frukost packar vi snabbt ihop vad vi kan tänkas behöva, sedan bär det av österut- ut mot öarna och havet!
Vi hittar färdmedlen för dagen. Ställer in pedaler och trär på oss flytvästar och kapell, packar matsäck och varma kläder, innan vi äntligen kan sjösätta våra farkoster. Så glider vi tyst och stilla ut på vattnet. Så nära ytan att vi lätt kan ta på den. Krusa den sakta med handen.
Vi skjuter fart, känner musklerna arbeta, midjan vrids och jag tänker mig att muskelkorsetten svarvas till i rörelsen. Vi stannar upp ibland. Glider på det senaste paddeltaget. Spanar på maneterna under oss- och havsörnen som cirklar ovanför.
Vi orienterar med kartan mellan öarna och skären. Hittar vikar och grynnor. Glider över de flesta, får en lätt bottenkänning ibland. Njuter av friheten och havet. 
Fikar i solskenet på ön (efter doppet i havet). Njuter av färsk pasta, avocado och tomater. Kaffet smakar underbart.
Vill stanna kvar och sova under tallen och stjärnorna. Men inser att det är dags att vända hemåt. Solnedgången möter oss, när vi till slut drar upp kajakerna på stranden. 
Vida vyer.
Drömfika
Var hamnade jag nu? Det värmer på i nacken och teet smakar kryddigt och lite exotiskt. Ljuset från den dämpade belysningen ger ett sken av ombonad hemtrevlighet på inredningen av trä. Människor runtom oss.
Drömmer tillbaka, eller framåt- till en annan plats och kanske en annan tid? Där värmen kommer från alla håll, inte bara i nacken från värmaren bakom oss. Dofter blandas med ljudet av röster som talar ett främmande språk.
Hösten är här, en spontanfika efter kursen väcker minnen och drömmar om framtida äventyr...
Om en månad åker vi!
Skattjakt
Efter frukosten tar vi stövlarna på och trampar ut i skogen. Två små killar och tre vuxna (?). Vi myser av solstrålarna som letar sig ner genom trädkronorna. Vi är på jakt och spänningen ligger i luften. 5 par ögon spanar längs med marken, kanske gömmer det sig en kantarell i mossan? Plötsligt ett glädjetjut! Där har vi en! På några sekunder kryper alla runt på mossan, med fokus neråt, mot det svarta guldet... Vi har hittat en trumpetsvampskatt!
Efter skattjakten...
Baksida
Det är andra dagen på massagekursen och vi masserar sätesmuskler.
Morgonstund 2.0
Drömmer om höga fjälltoppar och öde stränder i Norge... Väcks brutalt till verkligheten av dånet när ytterligare ett flygplan går in för landning. Funderar ett ögonblick var jag har hamnat? Så blandas ljuden utanför med en vindpust som letar sig in genom den öppna balkongdörren, jag kikar ut över staden som sakta vaknar till liv. Blinkar några gånger och är straxt vaken nog att smyga till dörren och hämta morgontidningen. Slår på vattenkokaren på vägen och snart står en kopp te på bordet, tillsammans med omelett, keso och banan. Det finns nog lite fördelar med livet i civilisationen trots allt!
Fjällbrud på stadsbesök.
Morgonstund
Morgontur.
