Sara

En vecka med regn och rusk och mest bara tråk. Så helt plötsligt spricker det upp och vädret visar sig från sin allra bästa sida. Solsken. Strålande vackert. Kallt. Härligt. Superlativ i mängder. Vet inte vilket som passar bäst, men fint är det.

Vaknar och äter lite frukost, men i tanken är jag på väg- ut och uppåt. Traskar med skidorna på axeln över till grannen, som står redo och väntar med skotern igång. Vi lastar och siktar norrut.

Parkerar fint där sjön gränsar mot landet. Och klär av oss några lager dun. Skidorna på och nytt sikte- uppåt! Zig-zag genom björkskogen. Videsnår. Älgen som lugnt funderar vad vi gör där, innan han bestämmer sig för att gå åt andra hållet. Ett virrvarr av spår från skogens andra invånare. Och så står vi där träden slutar och kalfjället tar vid. Med solen i ryggen stegar vi sakta uppåt (varje höjdmeter vi går upp, kommer att ge njutning på vägen ner...). Fikar med en solvarm sten som ryggstöd. Hembakade piroger, makrill och en chokladbiscotti till efterrätt, innan vi åter siktar uppåt. Till slut når vi toppen. Endorfinerna pumpar ut i hela kroppen. Vill för alltid vara här och nu. Drömmer om tält och oändligt med ledighet. Innan vi till slut tar av stighudarna och glider ner igen. Puder. Lårmusklerna pumpar och leendena kan inte bli större...


En sådan dag var det idag...