Mot toppen!
Äntligen börjar förkylningen vika undan. Jag funderar på äventyr. Vill inte sitta stilla mera. Det kryper i kroppen- nu är det dags att komma ut igen!
Turen börjar i bilen. När vi stannat kommer skidorna, med stighudar, på. Vi går uppåt. Sakta. Konditionen är inte på topp. Men utsikten är magisk. Lite skrämmande med det mörka vattnet nere på träsket, i kontrast mot allt det vita.
Jag längtar upp. Vill verkligen ta mig hela vägen! Njuter av färden. Längtar till målet. Vinden ökar i styrka, huvorna fälls upp och vi fortsätter stigningen.
Till slut står vi där- vid målet vi satte. Stighudarna tas av. Värmejackorna på. Så vänder vi siktet neråt. Leker oss nedför berget, hittar snögömmor som ingen rört före oss.
Jämnt, vitt, mjukt; alldeles underbart.
