Sydney
Sista veckan på resan spenderades i Sydney; staden med 4,5 miljoner invånare, som helt klart är för stor för mig, men som jag trots allt tyckte bättre och bättre om ju mer jag lärde känna den...
"Sculpture by the sea" längs med strandpromenaden mellan Tamarama beach och Bondi.
Simning i "ocean bath´s", bassänger med havsvatten som fylls och töms naturligt av tidvattnet varje dygn. Löprundor längs med havet, ibland med delfiner och valar som sällskap!
Klättring med havsutsikt norr om Sydney.
Turisttur med färja till Manly och sedan promenad längs "Manly scenic walkway".
Och till slut flyg hemåt!
Rainbow beach och Tin Can bay
Vi kommer till ett litet och ganska intetsägande samhälle mitt ute i Great sandy nationalpark. Vi njuter av strandlivet i Rainbow beach en eftermiddag och beger oss sedan vidare norrut...
I Tin Can bay äter vi frukost medan vi tittar på när de matar delfinerna, därefter hyr vi fiskespö (resultat; en "whitening", liten, nästan genomskinlig fisk) och så halkar vi in på en seglingstur mitt på dagen...
Nöjda med dagen vänder vi Bob och kör söderut igen, stannar till och tar en riktig solskensdag på stranden, innan vi lämnar Bob i Brisbane.
Noosa
Efter en vecka i Bob när vi campat på mer eller mindre tillåtna platser, når vi familjen P:s hus i Noosa. Hela familjen hälsar oss varmt välkomna- och vi njuter av fri tillgång på dusch, tvätt och ett riktigt kök+ deras behagliga familjeliv. I gengäld bjuder vi två lyckliga killar (7 och 10 år) på skolskjuts i kanske världens coolaste bil- Bob.
Noosa ligger längst upp i norr på Sunshinecoast, det är sol, bad och surf, en ort där Australiensarna själva gärna semestrar. Här finns en liten Nationalpark som trots ytan, rymmer en liten bit regnskog, en härlig kustremsa med klippor och små sandstränder samt chans att se koalor i eukalyptusträden längs strandpromenaden. Vi har tur och slår följe med ett gäng knölvalar som simmar i samma riktning som vi går. De flyttar från de varma vattnen längre norrut, ner mot Antarktis den här tiden varje år. Vacker natur och en mäktig upplevelse att se de stora djuren röra sig i vattnet.
Vi strosar fram på vårt lilla äventyr och inser snart att det här är lokalbefolkningens motionsstråk. Det ger en fin känsla som vi känner igen från våra egna löprundor i Abosko, fast nu är det omvänt och vårt äventyr är andras vardag!
3 dagar senare lämnar vi Noosa. Familjen vinkar glatt av oss (killarna hade nog gärna sett att vi stannat ett tag till...) innan vi kör vidare norrut!
Mount Warning
Dagens vandring tar oss upp för en slingrande stig mot toppen av berget som kapten Cook kallade "Warning", eftersom det varnade för reven utanför kusten. Aboriginerna kallar berget "Wollumbin", molnfångare. En anledning att just den här toppen har fått sådan uppmärksamhet, är kanske för att det är den första punkten i Australien som träffas av solens strålar varje morgon.
När vi gått någon timme börjar solen komma upp och värma stigen vi går på. Vi njuter av värmen och traskar vidare. Då ser jag en svart svans glida in i gräset på sidan av stigen... En orm! Tydligen är det fler som tycker om att värma sig i solen...
Efter ytterligare en bit möts vi av nästa, en brun filur som slingrar ihop sig tätt mot berget intill stigen. En brun orm i Australien- det måste ju vara en ' brown snake', en av de giftigaste?! Med stor respekt för vad vi ska stöta på i nästa soliga glänta, fortsätter vi vandringen. Följande kräldjur vi upptäcker är vår 'guide' helt säker på att det är en 'Death adder'. Nu har pulsen höjts, men vi vill ju nå toppen! Så vi går den sista biten och klättrar ( scramblar) tills vi kommer till den allra högsta punkten- vilken utsikt! Ett panorama med havet i öst och gröna kullar i de andra väderstrecken. Vi njuter av vyerna innan vi börjar vandringen tillbaks mot bilen. Under tystnad klättrar vi ner- alla lite nervösa för vad som kan visa sig längs stigen. Då möter vi ett man och en kvinna på väg uppåt,
"G'day, how's your walk?', vad svarar man med hjärtat bultande, lätt svettiga och inte alls så lugna som vi vill påskina? Vi berättar om ormarna vi sett. De tittar på varandra, ger oss ett stort leende och berättar om de helt ofarliga ormarna vi stött på- tree snakes och en blue tongue lizzard... Tydligen krävs en stor dos tur för att få se de exotiska giftormarna i det här området. Deras råd är att vi ska njuta av turen ner och stanna till och fotografera om vi ser fler ormar (eller ödlor...).
Mannen har ett vänligt leende och ser lite ut som Crockodile Dundee, kvinnan är solbränd och förtroendeingivande när hon berättar att de brukade föda upp ormar. Vi litar på deras ord och njuter av det som återstår av turen, stannar till och kikar på ödlan ( Death adder) som gömmer sig i sprickan mellan två stenar...
Mystiska ljus
Mörkret lägger sig över den lilla parkeringen vid foten av Mount Warning. Regnskogen omger oss och alla ljud känns plötsligt så mycket starkare i det kompakta svarta. Närmare och farligare...
När Maja får syn på en blinkande pannlampa som kommer ner längs stigen i skogen, blir den naturliga reaktionen flykt.
" Sara, kom in i bilen! " viskar hon. Jag hinner inte tänka, utan hoppar snabbt in och dörren stängs efter mig. Så ligger vi där och kikar ut, med bultande hjärtan. Vem eller vad är det som gömmer sig där ute egentligen?
Det blinkande ljuset närmar sig åter bilen. I sällskap med en mängd andra blinkande ljuspunkter. Vi inser att de kommer från alla håll, öppnar försiktigt dörren och beundrar magin i eldflugornas sken...
Sponge Bob
Nu är det dags att presentera Bob lite närmare. Han föddes för länge, länge sedan i en ford-fabrik och har sedan dess upplevt många platser och möten. Under 2 veckor är han nu vårt hem och transportmedel- vi började i Sydney och slutmålet är Brisbane, här kommer han!
Bob i regnskogen vid Mount Warning
Bob i stadsmiljö utanför Surfers paradise
Byron bay- sol, sand, surf!
Vi dricker kanske Australiens godaste kaffe- och njuter av stämningen, innan vi packar strandväskorna och strosar ner mot den evighetslånga sandstranden...
Nästa dag spenderar vi även den på stranden, men den här gången har vi hyrt 2 brädor som komplement till standardutrustningen. Vi paddlar ut bland vågorna och spolas in mot stranden. Gång på gång. Inser efter en stund att det här nog inte är vår sport ändå?! Och visst är väl vågorna lite onödigt stora när de tornar upp sig och bryter över oss?! Nöjda med att ha provat landets "nationalsport", spenderar vi nästa dag på stranden med svalkande dopp i havet som avbrott...
Vattensport?!
Bushwalk
Asfalten slutar och vagen slingrar vidare genom regnskogen. 9km grus. Det skumpar och Bob pustar lite i uppforsbackarna, men tar oss vidare. Till slut stannar vi bilen, kliver ut och lyssnar pa tystnaden. Inte en manniska syns till. Inte en bil. Ingenting. Bara ljuden fran skogen. Det blir aldrig riktigt tyst i den har miljon. 5.5km ar turen vi planerar. Det ar ju latt... Om man inte tanker pa ormar. Om man inte tanker pa spindlar. Om man vet vad som ar farligt pa riktigt. Om inte bada ar osakra och lite radda... Vi bestammer oss for att ga.
Lianer. Stora ormbunkar. Enorma trad. Gront. Vackert! Men vi kan aldrig riktigt slappna av... kanner franvaron av civilisation... Trots att stigen ar fint iordningstalld och det syns att nagon gatt dar, kanske igar. Mobilen saknar tackning. Vi okar farten, hoppar till nar nagot ror sig- en odla som solade sig pa stigen framfor oss.
Det ar bushwalk. Det ar "pa riktigt" och helt lagom med adrenalin for var smak. Vi njuter nar vi rullar ut pa asfaltsvagen igen, slappnar av och ar trots allt glada att vi gick den har turen!
Bellingen
Var campervan- "Bob"- for oss vidare norrut. Vi stannar till och njuter av oandliga, kritvita sandstrander. Solen skiner, temperaturen ligger pa stadiga 25+grader. Mot kvallen narmar vi oss dagens mal. Det ar helt magiskt vackert att kora fram mot regnskogstackta berg, med kossor betande pa grona angar narmast vagen... Vi rullar in pa garden som blir vart hem for natten- Daniel halsar oss med ett varmt leende och vi trivs fran forsta stunden. Pizzan smakar fint efter dagens lite magra diet och vi somnar snart, trots tankarna pa spindlarna som kanske lurar i vrarna...
Newcastle
Vi möts av värme och hotellstandard på rummet. Barn som busar och föräldrar som genuint vill visa oss det bästa landet har att erbjuda.
Gott australiensiskt vin på kvällen och därefter en ny solig dag som bjuder på oändliga sanddyner och fyrhjulsdriven bil... Vi färdas snabbt utmed kusten och stannar till för små utflykter. Oscar ( 6 år ) visar oss sitt 'secret spot' där vi klättrar upp för kanske världens högsta sanddyn?! En ödla - goanna lizard- kryper över vägen framför oss. Läskigt stor är den, men försvinner snart in bland buskarna.
Vi kör vidare mot 'Nelson bay' och bestiger ett 160m berg! Utsikten är ett paradis av turkost vatten och vita stränder. Lunch äter vi på ett bryggeri... Enorma pizzor, kött, grönsaksplock- allt med en hint av öl i smaken. Dagens utflykt avslutas med ett besök på newcastle beach, där vi myser på cafe med glass och gott kaffe!
När barnen somnat bjuds vi på bbq. Känguru och nya zeeländskt lamm. Det är en varm försommarkväll i Australien, vi njuter av vinet efter maten och jag ser fram emot nästa del av äventyret som börjar när Lisa och Maja hämtar upp mig imorgon!
Blue Mountains
Solen skiner och värmer upp Sydney. Vi kliver direkt på tåget som för oss mot Katoomba. Där möts vi av familjen Cook, som hyrt en stuga och fixat allt det praktiska- en dröm när man rest 30timmar...
Vi går direkt på första äventyret; en vandring i 'Grand canyon'. En brant backe tar oss ner till botten av kanjonen. Vi omges av sandstensklippor och djungellik vegetation. Ormbunksträden frodas och vi hittar växter vi aldrig sett förut.
Nästa dag turistar vi på riktigt vid 'Three sisters', innan vi tar bilen och går en tur i 'Leura cascades'. Ormbunkar, sandsten, vattenfall, mäktig skog, vackra fåglar och 'giant stairways' med sina 900 trappsteg upp till dagens finaste utsikt!
Äntligen dags för klättring! Sandstenen river mot händerna, fingerspetsarna ömmar och musklerna jobbar. Jag övervinner snart min spindel-fobi och sätter händerna i sprickor utan att se vad som finns längst in... Ska man bli biten av en giftig australiensisk spindel, så är just idag den perfekta dagen- med 2 australiensiska läkare som klättringspartners...
Sista dagen i de 'blå bergen' spenderas också den på vertikalt underlag. Vi klättrar och njuter av att känna den hårda stenen under fingrarna. Solen skiner någonstans däruppe, men väggen skuggas av de höga eukalyptysträden och ger ett silvrigt ljus över oss. Jag börjar känna mig mer bekväm med höjden och ger nte spindlarna en tanke. Ren glädje och kroppen njuter av vilan i bilen påväg till Newcastle...
Jet- lag
Vi kämpar mot tiden. Ögonen faller ihop gång på gång. Vi fortsätter att kämpa. Det ska gå. Vi ska hålla oss vakna till kl. 22. Det är en annorlunda trötthet. Det känns helt omöjligt att vara vaken. Hela kroppen skriker efter sömn. Det är inte för att den man pratar med är tråkig som ögonen inte vill hålla sig öppna. Det är en naturlig reaktion på tiden. Vi kämpar mot jet- lagen och vi vinner. Kl. 22 får vi äntligen ligga ner, somnar på ett ögonblick och vaknar inte förrän nästa morgon. Vi har hunnit ikapp tiden!
