Sara

 

 

När vi gått någon timme börjar solen komma upp och värma stigen vi går på. Vi njuter av värmen och traskar vidare. Då ser jag en svart svans glida in i gräset på sidan av stigen... En orm! Tydligen är det fler som tycker om att värma sig i solen...

 

Efter ytterligare en bit möts vi av nästa, en brun filur som slingrar ihop sig tätt mot berget intill stigen. En brun orm i Australien- det måste ju vara en ' brown snake', en av de giftigaste?! Med stor respekt för vad vi ska stöta på i nästa soliga glänta, fortsätter vi vandringen. Följande kräldjur vi upptäcker är vår 'guide' helt säker på att det är en 'Death adder'. Nu har pulsen höjts, men vi vill ju nå toppen! Så vi går den sista biten och klättrar ( scramblar) tills vi kommer till den allra högsta punkten- vilken utsikt! Ett panorama med havet i öst och gröna kullar i de andra väderstrecken. Vi njuter av vyerna innan vi börjar vandringen tillbaks mot bilen. Under tystnad klättrar vi ner- alla lite nervösa för vad som kan visa sig längs stigen. Då möter vi ett man och en kvinna på väg uppåt,

 

"G'day, how's your walk?', vad svarar man med hjärtat bultande, lätt svettiga och inte alls så lugna som vi vill påskina? Vi berättar om ormarna vi sett. De tittar på varandra, ger oss ett stort leende och berättar om de helt ofarliga ormarna vi stött på- tree snakes och en blue tongue lizzard... Tydligen krävs en stor dos tur för att få se de exotiska giftormarna i det här området. Deras råd är att vi ska njuta av turen ner och stanna till och fotografera om vi ser fler ormar (eller ödlor...).

 

Mannen har ett vänligt leende och ser lite ut som Crockodile Dundee, kvinnan är solbränd och förtroendeingivande när hon berättar att de brukade föda upp ormar. Vi litar på deras ord och njuter av det som återstår av turen, stannar till och kikar på ödlan ( Death adder) som gömmer sig i sprickan mellan två stenar...