Sara

Mörkret har redan fallit, trots att klockan bara just passerat 21. Hösten har kommit för att stanna. Vi slår läger nedanför Norges nationalfjell. Mörkret är totalt och jag inser inte förrän nästa morgon vilken utsikt vi har valt. Fjorden på ena sidan och på den andra står fjället- 1392 m.ö.h. Just den här morgonen med lite socker på toppen.

 

Vi börjar turen. Väskorna är packade med kilar, rep och karbiner- redo för toppen! Vi passerar trädgränsen, fjällbjörkarnas gula löv byts mot fläckar med lysande röda ripbär. Så kommer vi upp- till snön. Det blir ingen klättring idag. Men kanelknäcke på förtoppen, 1314 m.ö.h, är inte fel det heller!

 

 

Man kan nästan höra hur det sprakar om färgerna utanför min dörr. Det bara går inte att gå över tröskeln utan att leendet klistras på läpparna. Vinden biter lätt i kinden och för med sig dofterna av hösten som kommit till byn. Benen vill springa, men ibland vill jag bara lägga mig i det helt galet röda ripbärsbladen, blandat med lysande orange dvärgbjörk och inslag av vintergröna växter som envist behåller sin färg. Jag vill ligga ner och blunda, bara vara här och nu. I färgernas okomplicerade värld.

 

Veckans äventyr börjar på hemmaplan. Vi möts i byn och vandrar mot nordost. Leden vi följer heter Nordkalottleden och börjar i norska Sulitelma alternativt på svenska sidan i Kvikkjokk, sedan möts lederna i Padjelanta och slingrar sig upp genom Norge, Sverige och Finland förbi Treriksröset och vidare till Kautokeino i Norge. Den är totalt ca 800km lång. Vi valde att vandra mellan Abisko och Kilpisjärvi, 160km.

 

Landskapet vi vandrar genom skiftar; från björkskog till kalfjäll till riktigt gammal trollskog, blockmark, en rullstensås som närmast kan liknas med Kinesiska muren och oändliga vidder däremellan.

 

Årstiderna följer delvis landskapets förändring och visar sig med både sommarvärme (bad i Torneträsk), höstfärger och ett spännande inslag av vinter med snöyra som tvingar oss att vända tillbaks och spendera en natt till i Dividalen.

 

 

Vädret kan vi heller inte styra över, utan vi håller glatt tillgodo på det som bjuds. Sol, dramatiska moln, snö och heldagsregn, vinden som biter i ansiktet och spegelblanka fjällsjöar. 

 

 

Maten får vi tillfälle att krydda med säsongens skörd; gula kantareller, blåbärspaj, nystekt fjällröding, kråkbärsylt på gröten och en kväll serveras hjortronmylta till desert. 

Drycker har vi prioriterat bort i packningen, men trots det får vi smaka både sommeraquavit, konjak och en skvätt mandellikör i tiramisun som serveras en eftermiddag.

 

Människorna vi möter på vägen lämnar ofta spår i form av nya tankar och vinklar på livet i både smått och stort. En fiskestund med Björn från Tromsö sätter guldkant på kvällen i Vuomahytta...