Sara

Man kan nästan höra hur det sprakar om färgerna utanför min dörr. Det bara går inte att gå över tröskeln utan att leendet klistras på läpparna. Vinden biter lätt i kinden och för med sig dofterna av hösten som kommit till byn. Benen vill springa, men ibland vill jag bara lägga mig i det helt galet röda ripbärsbladen, blandat med lysande orange dvärgbjörk och inslag av vintergröna växter som envist behåller sin färg. Jag vill ligga ner och blunda, bara vara här och nu. I färgernas okomplicerade värld.