En januaridag norr om polcirkeln
Vaknar med ljus och glädje. Äter en stadig frukost och klär mig för den arktiska kylan. Ser fjällen färgas rosa på andra sidan träsket. Tar på skidorna och glider iväg. Det knarrar om snön och björkarna bär en dräkt av iskristaller. Tyst, tyst tar jag mig framåt. Sakta. Skrämmer ändå upp en ripa som vilat bakom en buske. Åker mot ljuset i porten till Lappland.
Pausar på toppen av Paddus. Vida vyer och solen som stretar upp mot toppen av Noulja. Chokladbiten smälter i munnen och jag bestämmer mig för att just det här ögonblicket är en av mina definitioner av vad lycka är...
Snart är solen här igen!
Mot toppen!
Äntligen börjar förkylningen vika undan. Jag funderar på äventyr. Vill inte sitta stilla mera. Det kryper i kroppen- nu är det dags att komma ut igen!
Turen börjar i bilen. När vi stannat kommer skidorna, med stighudar, på. Vi går uppåt. Sakta. Konditionen är inte på topp. Men utsikten är magisk. Lite skrämmande med det mörka vattnet nere på träsket, i kontrast mot allt det vita.
Jag längtar upp. Vill verkligen ta mig hela vägen! Njuter av färden. Längtar till målet. Vinden ökar i styrka, huvorna fälls upp och vi fortsätter stigningen.
Till slut står vi där- vid målet vi satte. Stighudarna tas av. Värmejackorna på. Så vänder vi siktet neråt. Leker oss nedför berget, hittar snögömmor som ingen rört före oss.
Jämnt, vitt, mjukt; alldeles underbart.
Egen
Har även bokat in några längre turer i vår. Guide. Jag. Ledare? Ja!
Nu är det bara namnet som ska kluras ut... Vad ska min enskilda näringsverksamhet kallas?! Nu är det dags att fortsätta och ta ytterligare ett steg i utvecklingen av företaget!
Mot nya utmaningar!
Polarnatt
I morse vaknade vi i en iskall stuga långt ute på fjället. Myste kvar och ville inte riktigt upp ur sovsäckens skyddande bubbla av värme. Till sist var vi tvungna. Smyger ut och möts av ett fantastiskt vinterlandskap. Fluffig och vit ligger snön som ett skyddande lager över hela dalen. Den dämpar ljuden och ger en underbart ombonad känsla. Vi glider hemåt i molnet av härligt vitt puder. Några skotrar puttrar sakta framför oss, föser renarna ner mot skogslandet. Det är, trots all rörelse i hjorden, nästan tyst. Solens strålar under horisonten lyser upp molnen i ett rosa skimmer. Vi sitter ner i en snödriva och äter med god aptit en cous-cous gryta med renskavsrester från gårdagens middag... Avslutar måltiden med några bitar choklad.
Dagar som idag ger hopp om ljus i polarnattens tid!
